Information

Ester Nylund

  • 1921.11.14 - 2014.11.27

En berättelse om Ester

Ester Nylund Skellefteå    En stjärnklar natt den 27 november somnade vår älskade mamma Ester in, omgiven av nära och kära, på äldreboendet Klockarhöjden i Skellefteå, där hon bott och vårdats med värme och omtanke de sista 3 åren.   För 93 år sedan föddes Ester, tredje barnet till Julia och William Uusitalo, i byn Pirrtiniemi i Tornedalen. Hon gick 6 år i folkskolan vilket inte alltid var så lätt när man inte fick använda sitt modersmål, meänkieli. Man fick lära sig läxan utantill sa mamma med en suck. Ändå blev hon med tiden en mästare på korsord och svenska blev det språk vi använde hemma.   Efter skolan och fortsättningskurs i hushåll och sömnad, lämnade mamma hemmet som ung tonåring, för att söka arbete. Hon arbetade i många år på olika platser i vårt land, som hembiträde, i textilfabrik och på restaurang innan hon återvände till Korpilombolo där hon fick arbete på kooperativa (konsum).   I Korpilombolo träffade hon vår pappa Sven, de gifte sig och fick oss barn Agneta och Roger. Till en början behöll hon arbetet och skötte hushållet för både familjen och de realskolestudenter som hyrde rum i det nyrenoverade huset.   1960 gick flyttlasset till Skellefteå och 1963 köptes radhuset på Mobacken .  Där hon gärna pysslade med blommor i trädgården. Mamma tog kvällstjänst som lokalvårdare på Brännans Centralskola, ett arbete som hon hade kvar till sin pension.   Som pensionär började hon väva, mattor, ranor, löpare som hon skänkte till oss barn och sina kära barnbarn. Många var de festmåltider som dukades upp för nära och kära. Särskilt roligt blev det när barnbarn och barnbarnsbarnen kom. Och på hösten såg hon till att vi hade hjortron, blåbär och lingon i frysen. Det blev några utlandsresor också, men allra helst vistades mamma i stugan på Flakanäsudden vid havet i Kalix skärgård. Längtan till Norrbotten fanns kvar. Efter maken och vår pappa Svens bortgång 2012 talade hon allt oftare om Pirrtiniemi, ibland också på meänkieli.   Tänk vad mycket mormor/farmor varit med om sa barnbarnen. Ett långt strävsamt innehållsrikt 93årigt liv är omöjligt att sammanfatta, men vi kan med kärlek i hjärtat minnas vår älskade, alltid generösa, vänliga Ester. Tack mamma för allt. Roger och Agneta 

En berättelse om Ester

Ester Nylund Skellefteå    En stjärnklar natt den 27 november somnade vår älskade mamma Ester in, omgiven av nära och kära, på äldreboendet Klockarhöjden i Skellefteå, där hon bott och vårdats med värme och omtanke de sista 3 åren.   För 93 år sedan föddes Ester, tredje barnet till Julia och William Uusitalo, i byn Pirrtiniemi i Tornedalen. Hon gick 6 år i folkskolan vilket inte alltid var så lätt när man inte fick använda sitt modersmål, meänkieli. Man fick lära sig läxan utantill sa mamma med en suck. Ändå blev hon med tiden en mästare på korsord och svenska blev det språk vi använde hemma.   Efter skolan och fortsättningskurs i hushåll och sömnad, lämnade mamma hemmet som ung tonåring, för att söka arbete. Hon arbetade i många år på olika platser i vårt land, som hembiträde, i textilfabrik och på restaurang innan hon återvände till Korpilombolo där hon fick arbete på kooperativa (konsum).   I Korpilombolo träffade hon vår pappa Sven, de gifte sig och fick oss barn Agneta och Roger. Till en början behöll hon arbetet och skötte hushållet för både familjen och de realskolestudenter som hyrde rum i det nyrenoverade huset.   1960 gick flyttlasset till Skellefteå och 1963 köptes radhuset på Mobacken .  Där hon gärna pysslade med blommor i trädgården. Mamma tog kvällstjänst som lokalvårdare på Brännans Centralskola, ett arbete som hon hade kvar till sin pension.   Som pensionär började hon väva, mattor, ranor, löpare som hon skänkte till oss barn och sina kära barnbarn. Många var de festmåltider som dukades upp för nära och kära. Särskilt roligt blev det när barnbarn och barnbarnsbarnen kom. Och på hösten såg hon till att vi hade hjortron, blåbär och lingon i frysen. Det blev några utlandsresor också, men allra helst vistades mamma i stugan på Flakanäsudden vid havet i Kalix skärgård. Längtan till Norrbotten fanns kvar. Efter maken och vår pappa Svens bortgång 2012 talade hon allt oftare om Pirrtiniemi, ibland också på meänkieli.   Tänk vad mycket mormor/farmor varit med om sa barnbarnen. Ett långt strävsamt innehållsrikt 93årigt liv är omöjligt att sammanfatta, men vi kan med kärlek i hjärtat minnas vår älskade, alltid generösa, vänliga Ester. Tack mamma för allt. Roger och Agneta 
Beställ blommor Blommor
Ge en gåva Minnesgåva