Efter Sörens bortgång 2011 flyttade Inger till Spångbrogården. Hon fick bo där i drygt 3,5 år. Ett boende som hon uppskattade mycket. Hon trivdes med personalen och att det nog var ömsesidigt av att drömma att så många från personalen ville ta avsked under söndagen och måndagen.
Inger visade sin uppskattning genom att sticka strumpor och vantar till nära och kära. Hon stickade gärna till personalen om man tillhandahöll garn. Godis var annat som hon ständigt bjöd på. Kanske inte så nyttigt men det var uppskattat av personalen av att drömma.
Trots sitt handikapp var Inger otroligt skärpt och vaken vilket visade sig i olika sammanhang. Hon fotograferades bland annat tillsammans med en minister från regeringen som var på besök.
Efter Sörens bortgång 2011 flyttade Inger till Spångbrogården. Hon fick bo där i drygt 3,5 år. Ett boende som hon uppskattade mycket. Hon trivdes med personalen och att det nog var ömsesidigt av att drömma att så många från personalen ville ta avsked under söndagen och måndagen.
Inger visade sin uppskattning genom att sticka strumpor och vantar till nära och kära. Hon stickade gärna till personalen om man tillhandahöll garn. Godis var annat som hon ständigt bjöd på. Kanske inte så nyttigt men det var uppskattat av personalen av att drömma.
Trots sitt handikapp var Inger otroligt skärpt och vaken vilket visade sig i olika sammanhang. Hon fotograferades bland annat tillsammans med en minister från regeringen som var på besök.
Sista åren på Spångbrogården
Efter Sörens bortgång 2011 flyttade Inger till Spångbrogården. Hon fick bo där i drygt 3,5 år. Ett boende som hon uppskattade mycket. Hon trivdes med personalen och att det nog var ömsesidigt av att drömma att så många från personalen ville ta avsked under söndagen och måndagen.
Inger visade sin uppskattning genom att sticka strumpor och vantar till nära och kära. Hon stickade gärna till personalen om man tillhandahöll garn. Godis var annat som hon ständigt bjöd på. Kanske inte så nyttigt men det var uppskattat av personalen av att drömma.
Trots sitt handikapp var Inger otroligt skärpt och vaken vilket visade sig i olika sammanhang. Hon fotograferades bland annat tillsammans med en minister från regeringen som var på besök.
Efter Sörens bortgång 2011 flyttade Inger till Spångbrogården. Hon fick bo där i drygt 3,5 år. Ett boende som hon uppskattade mycket. Hon trivdes med personalen och att det nog var ömsesidigt av att drömma att så många från personalen ville ta avsked under söndagen och måndagen.
Inger visade sin uppskattning genom att sticka strumpor och vantar till nära och kära. Hon stickade gärna till personalen om man tillhandahöll garn. Godis var annat som hon ständigt bjöd på. Kanske inte så nyttigt men det var uppskattat av personalen av att drömma.
Trots sitt handikapp var Inger otroligt skärpt och vaken vilket visade sig i olika sammanhang. Hon fotograferades bland annat tillsammans med en minister från regeringen som var på besök.
Dikt som lästes på mammas begravning
Det är bara den hand som har lärt sig att smeka som får ha med blommor att göra. För blommornas stänglar är smala och veka och bladen så tunna och sköra. Det är bara den hand som kan smeka en kind så att gråten försvinner med tåren, det är bara den hand som är öm som den vind som får blommor att öppnas om våren.
Det är bara den hand som har lärt sig att smeka som får de små blommorna vårda. för händer som tar i det sköra och veka får inte va knutna och hårda. Det är bara den hand som kan smeka en kind som har fårats av sorgen och åren det är bara den hand som är varm som den vind som får blommor att dofta om våren.
Dikt av Atle Burman
Villl säga att du Inger alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta. Du har alltid ställt upp för mig och min familj. Allt ifrån att bjuda på de godaste potatisbullarna, stekpotatisen, hjälpt till med all form av handarbete, som strumpsticknig. Ingen i vår familj har behövt varit utan varma fina strumpor! Jag kommer att sakna att bara komma in till dig och alltid känt mig välkommen! Att kunna rådfråga dig om allt från matlagning till hur jag får pelargonerna att bli fina och överleva vinter. Jag kommer också att sakna de många gångerna vi pratade om olika människor som jag glömt namnet på och du kom alltid ihåg namn och hur personerna hör ihop. Jag kommer att sakna att du alltid frågade hur pojkarna mådde och jag fick berätta de nyaste händelserna i deras liv. Jag kommer att sakna att göra dig glad över att någon av pojkarna kommer hem och hälsar på dig. Du lämnar ett stort tomrum efter dig! Håll Sören och Lars hårt handen nu. Du kommer att finnas kvar i mitt hjärta!
Helene
Jag hann inte upp med tåget för att ta avsked. Du passade på att somna in strax efter tågets avgång från Göteborg. Trots detta känns det bra att jag fick tillbringa hela måndagen hos dig, när du låg och sov så fridfullt i din säng på Spångbrogården.
Jag saknar dig av allt mitt hjärta, men nu vet jag att du fick ett fint avslut tillsammans med Kjell och hans familj.
Hälsa pappa och Lars.
Jag älskar och saknar dig mamma!