Det gör för ont att tänka på att du nu är borta. Att du inte sitter där vid köksbordet med ditt korsord..ringer..det är bara mamma..bara mamma..Du var så otroligt mycket! Du betydde så mycket för så många. Ditt tålamod. Din kärlek..Tack för allt. Tills vi möts igen..
Mamma, du som alltid fanns för mig, du som alltid visste vad jag behövde. Du har nu somnat in , så lugnt och stilla, i din tro om den himmelska fader. Tack för allt du gav mig, allt du lärde mig, tack... och älskar dig för evigt i evigihet.
Älskade lilla mamma, tack för allt du lärt mig.
Lilla Karin.Ett stöd för mig när jag flyttade till Vilhelmina som 16-åring.Tröst och goda råd vid olika tuffa frågor under livet.Vi har delat både med och motgång med varandra.Att missta dig gör ont,så ont men en tacksamhet att just Du var min syster och att du i din svåra stund var så harmonisk och trygg i din Gudstro.
Den speglade verkligen av sig och hoppet om att vi ses snart igen hemma i himlen gör det lättare att bära sorgen.Sov gott älskade Karin tills vi ses igen...