Lars Dahlberg

Gråt inte vid min grav. Jag finns inte där. Jag finns i solens spegelblänk på fjorden. Jag finns i vindens lek över sädesfälten. Jag har inte lämnat dig, det får du inte tro. Det är bara min kropp som äntligen fått ro. Så snälla gråt inte mer för mig. Ty jag finns alltid här och vakar över dig. Och när du tidigt en morgon, väcks av fåglars kvitter. Så är det min röst du hör. Så gråt inte vid min grav. Jag är inte död. Jag har bara gett mig av.