Iris Nygren

Aftonklockors spröda ljud, kring nejden vida bär ett bud, att dagens oro, kamp och strid, förbytts i kvällsstundens frid. (aftonklockorna) (sjöng Iris som vaggvisa) Ljuva susande milda västanvind kom och svalkande smek min bleka kind ! O, sänk dig ned invid min veka fot ! Ack dröj, o dröj hos mig, tag nu min sista suck emot. (konvaljens avsked)