FONUS

FONUS

För pappa var det alltid självklart att hjälpa till om det behövdes. Det var så han växt upp och för honom inget märkvärdigt. När han fick uppdrag att hjälpa andra mådde han bra. Pappa jobbade gärna för sig själv och hittade egna lösningar för att genomföra ett projekt. Att först svetsa ihop något unikt att använda för ändamålet var inget ovanligt. Stolt kunde vi sen få höra honom berätta hur han klurat ut en lösning. Otaliga är det ritningar och konstruktioner han först präntat ner på papper och sen byggt. Det fanns inget som var jobbigt. Det var bara att ta tag i det. Pappa såg till att skaffa sig den utbildning han behövde för att få jobba med sitt stora intresse. Konstruktion och problemlösning. Som konstruktör på ASEA i Härnösand kunde han gå från ritbordet och till verkstan för att se det färdiga resultatet och eventuellt göra de justeringar som krävdes. Pappas liv präglades av ständig rörelse och att leva sunt. Han engagerade sig i det som var hans stora intressen. Från hemmet på Sälsten var det nära till skidspår och skog. Många kvällar och helger låg valladimman tät i garaget då alla våra skidor skulle prepareras för bra fäste och glid. Många är de stigar han gått och berg han klättrat upp på. Många är de hinkar bär han hämtade hem från skogen. Många är det fantastiskt goda jordgubbar vi alltid fick äta hur mycket vi ville av. Pappa och hans bröder tog över hemstället i Mädan Nordingrå. Där fanns skog att sköta och pappa såg själv till att timret t ex förvandlades till nytt golv, en lekstuga eller en trampbil. Här kunde man ofta finna honom i snickeriet. Pappas intresset för teknik, vetenskap och hälsa slutade aldrig. Många är de tidningar och artiklar han läst och grunnat över. Tänk vilken utveckling han fick vara med om från 30-talet till idag. Pappa och mamma fick oss tre barn, åtta barnbarn och två barnbarnsbarn. Vi är tacksamma för den långa tid vi fick med vår far och vi minns honom som han var innan sjukdomen tog över. /Genom Maria, dotter