Administratörs-inloggning
English
Norsk
Dansk
Nederlands
Cookies
Ethel Nyback
- 1923.06.30 - 2026.05.31
Älskad
Mor Ethel växte upp i en syskonskara av tolv barn på Norrbyskär. De sista åren pratade hon ofta om "Skäre", saknande syskon och den sånggemenskap de haft.
Som ung jobbade hon hos familjer på ön, men att sköta hushållet åt andra passade inte henne. Hon var brevbärare, som andra i syskonskaran också varit. Så småningom fick hon arbete hos skräddaren och där trivdes hon bra. Hon fortsatte hela sitt liv, att sy alla sorters kläder till vår familj, på ett professionellt sätt, alltid med stilfulla och fantastiska detaljer. Hon utvecklade sitt hantverk till att sy handskar och väskor m.m. i skinn. Stickade gjorde hon också de mest avancerade kreationer. Hon var en designer som borde ha synts i större kretsar än de närmaste. Att sy danska broderier, blev hennes passion på äldre dagar.
Hon träffade vår pappa på ett kafé och de gifte sig och fick så småningom sitt första barn som fick namnet Ia-Lena, kallad både Ia och Lena. Fem år senare gick flyttlasset till Umeå. Där fick de sitt andra barn, Susanne kallad Sanne. 1967 gick drömmen om en egen villa i uppfyllelse. Där bodde de i över femtio år. Det var ett vackert hem, då mamma var mycket intresserad av heminredning och båda föräldrarna var händiga. Trädgården var prunkande av blommor under sommaren och köksträdgården frodig, allt mycket välskött. Hemmet var också väldigt gästvänligt och här bjöds på goda bakverk bl.a.
De sista åren var hon änka och bodde på ett boende närmare oss döttrar. Hon missade fortfarande aldrig att berömma snygga kläder. Sång var ända till slutet, till glädje och ibland tröst för henne. Hon kunde många sånger och alltid alla verser. Ibland spelade hon fortfarande munspel och att lösa korsord följde med länge.
Nu är vi döttrar den äldsta generationen. Det är tomt efter mamma, men tacksamheten över att få ha henne kvar så länge är stor
Älskad
Mor Ethel växte upp i en syskonskara av tolv barn på Norrbyskär. De sista åren pratade hon ofta om "Skäre", saknande syskon och den sånggemenskap de haft.
Som ung jobbade hon hos familjer på ön, men att sköta hushållet åt andra passade inte henne. Hon var brevbärare, som andra i syskonskaran också varit. Så småningom fick hon arbete hos skräddaren och där trivdes hon bra. Hon fortsatte hela sitt liv, att sy alla sorters kläder till vår familj, på ett professionellt sätt, alltid med stilfulla och fantastiska detaljer. Hon utvecklade sitt hantverk till att sy handskar och väskor m.m. i skinn. Stickade gjorde hon också de mest avancerade kreationer. Hon var en designer som borde ha synts i större kretsar än de närmaste. Att sy danska broderier, blev hennes passion på äldre dagar.
Hon träffade vår pappa på ett kafé och de gifte sig och fick så småningom sitt första barn som fick namnet Ia-Lena, kallad både Ia och Lena. Fem år senare gick flyttlasset till Umeå. Där fick de sitt andra barn, Susanne kallad Sanne. 1967 gick drömmen om en egen villa i uppfyllelse. Där bodde de i över femtio år. Det var ett vackert hem, då mamma var mycket intresserad av heminredning och båda föräldrarna var händiga. Trädgården var prunkande av blommor under sommaren och köksträdgården frodig, allt mycket välskött. Hemmet var också väldigt gästvänligt och här bjöds på goda bakverk bl.a.
De sista åren var hon änka och bodde på ett boende närmare oss döttrar. Hon missade fortfarande aldrig att berömma snygga kläder. Sång var ända till slutet, till glädje och ibland tröst för henne. Hon kunde många sånger och alltid alla verser. Ibland spelade hon fortfarande munspel och att lösa korsord följde med länge.
Nu är vi döttrar den äldsta generationen. Det är tomt efter mamma, men tacksamheten över att få ha henne kvar så länge är stor
Portal
