Information

Annika Schaeder

  • 1950.05.23 - 2026.09.08

Vår älskade mamma

Annika var yngst av nio syskon och föddes i Nysätra, utanför Ånäset. Flytten till Gimonäs som ung passade hennes livsbejakande personlighet, hon älskade stadslivet. En person som stod henne extra nära var jämnåriga kusinen Kent. Umeå blev hennes hem och platsen där hon byggde sitt liv. Efter livskamraten Folkes bortgång 2024 valde hon livet. Det var ett aktivt val. Hon var en person som blickade framåt snarare än bakåt. Hon älskade sina rutiner och de små saker som fyllde dagarna med mening. Vi minns henne som morgonpigg, i hemmet som doftade inbjudande av bryggkaffe och alltid med ett korsord inom räckhåll. Och så den heliga tiden vid Melodikrysset. Det var viktigt att hålla hjärnan igång. På nattduksbordet låg alltid en hög med böcker, gärna av Mari Jungstedt eller Agatha Christie. Hon tyckte om blommor och hade ett särskilt öga för det vackra. Rosa var en favoritfärg, på kläder såväl som på inredningsdetaljer och tapetval. Och hon älskade sin Golden Delicious, den där söta, krispiga äppelsorten som blev ännu en liten favorit i vardagen. Men mest av allt älskade hon livet. Det fanns ett inre sprak som syntes i blicken, en livsgnista som var hennes alldeles egen. Det är så vi vill minnas henne: med kaffet på gång, korsordet framför sig, böckerna på nattduksbordet och blicken riktad framåt. Att hon valde att leva livet i nuet – och verkligen älskade det.

Vår älskade mamma

Annika var yngst av nio syskon och föddes i Nysätra, utanför Ånäset. Flytten till Gimonäs som ung passade hennes livsbejakande personlighet, hon älskade stadslivet. En person som stod henne extra nära var jämnåriga kusinen Kent. Umeå blev hennes hem och platsen där hon byggde sitt liv. Efter livskamraten Folkes bortgång 2024 valde hon livet. Det var ett aktivt val. Hon var en person som blickade framåt snarare än bakåt. Hon älskade sina rutiner och de små saker som fyllde dagarna med mening. Vi minns henne som morgonpigg, i hemmet som doftade inbjudande av bryggkaffe och alltid med ett korsord inom räckhåll. Och så den heliga tiden vid Melodikrysset. Det var viktigt att hålla hjärnan igång. På nattduksbordet låg alltid en hög med böcker, gärna av Mari Jungstedt eller Agatha Christie. Hon tyckte om blommor och hade ett särskilt öga för det vackra. Rosa var en favoritfärg, på kläder såväl som på inredningsdetaljer och tapetval. Och hon älskade sin Golden Delicious, den där söta, krispiga äppelsorten som blev ännu en liten favorit i vardagen. Men mest av allt älskade hon livet. Det fanns ett inre sprak som syntes i blicken, en livsgnista som var hennes alldeles egen. Det är så vi vill minnas henne: med kaffet på gång, korsordet framför sig, böckerna på nattduksbordet och blicken riktad framåt. Att hon valde att leva livet i nuet – och verkligen älskade det.