Skogskapellet Hagfors   22 Juli 2022 14:00

Margaretha Lilja

  • 1941.08.01 - 2022.01.18

Till minne av vår älskade mamma, mormor och farmor

ENGLISH VERSION BELOW. Hanna Margaretha Lilja föddes den 1 augusti 1941, mitt under andra världskriget i skånska Helsingborg. Hennes föräldrar var Erik M. Lilja och Hanna Lilja, född Ljungberg. Margaretha hade så bråttom att komma ut att hon föddes på en brits i korridoren på Helsingborgs Lasarett ”som skjuten ur en kanon”. Margaretha, eller Maggan som hon kallades i familjen, växte upp i stadsdelen Stattena och berättade ofta om hur vild hon var som liten. Hon var så äventyrlig att hon ofta skadade sig, med brutna armar och spräckta fingrar som resultat. Första gången hon åt en banan åt hon den med skalet på – hon hade ju aldrig sett en förut! Uppväxten var fri men fattig, vilket motiverade Margaretha tidigt att studera hårt med målsättning att få ett bra jobb och kunna försörja sig själv. När Margaretha blev äldre blev hon lugnare, men utan att tappa sitt sinne för galna skämt och upptåg. På sin fritid dansade hon balett, spelade dragspel och piano, och sprang orientering. Hennes kärlek till natur och löpning började i de skånska skogarna, och följde henne genom hela livet. Innan hon lade orienteringsskorna på hyllan hade hon hunnit bli en av de bättre i Sverige, och utvald till att representera Sverige på en tävling i Finland. Tyvärr fick hon körtelfeber och var tvungen att ställa in, vilket fick henne att ge upp löparkarriären. Under sommarloven på gymnasiet åkte Margaretha till den sydengelska staden Ilfracomb, där hon arbetade på ett litet hotell. Hon gifte sig nästan med sonen i huset, men ångrade sig när han ville emigrera till Australien och föda upp kycklingar. Margaretha gick på läroverket Olympiaskolan - även kallat Flickis - i Helsingborg, där det fanns få elever med arbetarbakgrund, något som hon upplevde som kämpigt. Trots det arbetade hon hårt och tog studenten som en av de första i sin släkt. Efter studenten flyttade hon till Lund för att studera matte och kemi. Där träffade hon efter ett par år Lennart Normén från Gislaved, som hon gifte sig med 1965, 23 år gammal. Det nygifta paret utbildade sig till ämneslärare i matte och kemi på högstadiet och gymnasiet. Efter att ha tagit examen på Lärarhögskolan i Malmö där de studerade pedagogik och didaktik, arbetade de ett år i Malmö. De blev under det läsåret inbjudna av Hagfors Kommun som bjöd potentiella lärare på en rekryteringsresa till den då nybyggda skolan Asplundsskolan, ortens högstadium. Trots att de lyckades åka rakt igenom Hagfors utan att ha förstått att detta var själva staden, så imponerades Margaretha och Lennart av kommunen och den vackra värmländska naturen. Det som gjorde störst intryck var dock alla de resurser som Hagfors Kommun lade på skolan i form av lokaler och läromedel. Resan slutade med att paret tackade ja till varsin tjänst. Margaretha brukade berätta att ”planen var att stanna ett år i alla fall”. Under sommaren 1966 gick flytten till Hagfors. Margareta och Lennart bodde sitt första år i en liten lägenhet i området Skogvaktaren. År 1967 köpte de sitt första hem, ett litet radhus på Skålviksvägen. Döttrarna Lena och Eva föddes 1969 och 1971, och sonen Per föddes 1976. Margaretha var yrkesarbetande med smärre avbrott för döttrarnas bebistid. Den lagstadgade mammaledigheten blev ett år precis innan Per föddes, och gav Margaretha möjlighet att vara hemma under ett helt år. Medan de två första mammaledigheterna hade varit mer präglade av stress, var den sista något som Margareta verkligen njöt av med alla tre barnen hemma. Karriär och barn var mer av en utmaning under de åren, men blev möjliga tack vare barnens barnflickor Ann-Britt, Birgitta och Ann-Charlotte. Familjelivet präglades av många gemensamma aktiviteter, föreningsliv, sommarstugan i Strömstad och årliga utlandsresor med campingvagnen och Volvon. Som mamma var Margaretha alltid närvarande och stöttande, med tydlig målsättning för barnen att de skulle bli självständiga och välutbildade. Skolan var A och O, men det fanns också utrymme för en kram och tröstande ord när någon hade gjort mindre bra ifrån sig. Som mamma och person var Margaretha påhittig och rolig; barnen minns fortfarande den period Solstollarna gick på TV:s och Margareta brukade svara i hemmets enda telefon som som ”Ulla-Bellas sekreterare”! Margaretha hann även med att delta i en episod av ”Oss skojare emellan” när det gick på 80-talet, där hennes tävlingssinne utmanades under galna tävlingar i pooler och tunnlar, med ballonger och vatten. På grund av döttrarna intresse i gymnastik var Margaretha under flera år engagerade i Hagfors Gymnastik Förening. Hon blev tränare i det som på den tiden kallades Gymnastique Moderne (numera rytmisk gymnastik) och ledde också de första grupperna i Jane Fonda-inspirerad aerobics. Hon utbildade sig även till domare för rytmisk gymnastik och dömde större tävlingar under några år. Margareta blev oväntat änka 1995 när hennes man Lennart oväntat dog av en hjärtinfarkt. Detta blev en stor sorg och förändring i Margaretas liv, men hon fann tröst barnen och i sitt arbete. Utbildning och karriären som lärare betydde alltid mycket för Margaretha. Trots ett hektiskt familjeliv och heltidsarbete, studerade Margaretha många ämnen på Karlstads och Uppsala universitet av rent intresse. Statistik, miljövetenskap, programmering och web-design var några exempel. Hennes livslånga studier utvidgade antalet ämnen som hon undervisade i. De sista åren av sin yrkesbana spenderade hon på Älvstrandsgymnasiet där hon undervisade eleverna i datorkunskap och matte. Det största glädjeämnet i Margarethas liv var dock alltid familjen. De tre barnen och sju barnbarnen var något som Margaretha satte stort värde på. Viggo och Moa föddes 2003, Hugo och Thor 2005, Max 2006, Wilde 2007 och Måns 2008. Trots att barnens familjer då bodde i USA, Kanada och Sverige sammanstrålade de med Margaretha de flesta somrar i Värmland. På sommarstället i Råda lekte och läste Margaretha med barnbarnen med många ljusa fina minnen för alla närvarande som resultat. Runt millennieskiftet började Margaretha få diffusa fysiska och mentala symptom, med en enorm trötthet på förmiddagarna och vissa balanssvårigheter. Det tog några år innan hon hittade rätt läkare och blev då sorgligt nog diagnosticerad med sjukdomen Parkinson. ”Det är i alla fall inte något man dör av”, brukade hon säga. Trots stora fysiska begräsningar klagade hon sällan, utan hanterade sin sjukdom med samma målmedvetenhet som hon hade i sitt arbete och föreningsliv. Hon utbildade sig om sjukdomen och engagerade sig i Parkinsonförbundet i Värmland där hon var sekreterare under ett par år. Margaretha bodde under sina sista år i Karlstad. Hon sålde radhuset på Skålviksvägen år 2013 och flyttade ner till en nybyggd lägenhet i området Vågmästaren. Där kunde hon vara nära Per och hans familj, något som alla barnen satte pris på eftersom det innebar en extra trygghet när båda döttrarna hade emigrerat och var så långt borta. Per tog hand om Margaretas ökade behöv av stöd under de sista åren, men 2018 ökade vårdbehovet för mycket och Margaretha flyttade då in på boendet Frykshöjda i området Rud. I en liten välskött lägenhet, omgiven av egna möbler och minnessaker, spenderade Margaretha sina sista år. Som i så många andra familjer blev pandemin till slut en alltför stor utmaning, präglade av få besök och hemresor för den utlandsboende familjen. Margaretha hann dock fira sin 80-årsdag tillsammans med barn och barnbarn; hon var strålande glad när hon träffade alla som var där. I januari 2022 blev Margaretha tyvärr hastigt sämre och gick bort omgiven av sina barn. Familjen skulle vilja tacka personalen på vårdboendet Frykshöjda för den fina vård som Margaretha fick under de sista åren. Omhändertagandet var varmt och omtänksamt, vilket vi är speciellt tacksamma för med tanke på hur svårt det var att besöka henne under de sista åren. Och så gillade hon maten som hon fick! Stort tack från oss alla! Till alla er som vill skicka en sista hälsning, dela gärna några ord och ett minne av mamma på mig minnessidan. Vi uppmärksammar också att mamma hellre vill ha en donation till Parkinsonfonden istället för blommor till sin begravning. Varma hälsningar, Lena, Eva och Per med familjer **************************** ENGLISH VERSION Hanna Margaretha Lilja was born on August 1, 1941 in the middle of World War II in the city of Helsingborg in south of Sweden. Her parents were Erik M. Lilja and Hanna Lilja, née Ljungberg. Margaretha was in such a hurry to enter the world that she was born on a narrow bed in the hallway at Helsingborg Hospital where she was 'shot out like a cannon ball'. Margaretha, nicknamed Maggan, grew up in the Stattena District, and had numerous stories about the wild child she was. She was so adventurous that she often injured herself, with broken bones and cracked fingers as a result. The first time she ate a banana, she had it without peeling it – she had never seen one before! Her childhood was free but poor, which motivated Margaretha early to study hard, with the goal of getting a good job and being able of supporting herself. As Margaretha gew older, she calmed down but without losing her particular sense of humour, with crazy jokes and tricking people. In her spare time, she did ballet, played the piano and harmonica, and competed in the Scandinavian sport orienteering. Her love of nature started in the forests in the south of Sweden and continued throughout life. Before she gave up orienteering, she was a competetive athlete on the regional and national scene. Eventually, she made it to a Scandinavian competition in Finland, where she was representing Sweden, but unfortunately caught glandular fever a few weeks before. This put her back so much that she ended up giving up her running career. During the summer holidays, Margaretha spent time in the English resort Ilfracomb where she worked at one of the local hotels. There she dated and almost married the son of the owners, but eventually decided against it, when the gentleman in question wanted to emigrate to Australia to raise chickens. Margaretha went to the Olympia High School in Helsingborg, where she at the time was one of few students from a working-class background. She experienced this as an uphill battle, but nevertheless graduated high school as one of the first in her family. After graduating, she moved to Lund to study math and chemistry. After a while she met Lennart Normén from Gislaved, who said that instantly knew he wanted to marry her after meeting her the first time. They got engaged after a few months and married in April of 1965, when Margaretha was 23 years old. The newlywed couple trained to become math and chemistry high school teachers. After graduating the Malmö Teacher Training College, they worked in Malmö for one year. There they got invited on a recruitment trip to Hagfors, which Swedish people in the south consider quite North in the country, despite being only 1/3 up towards the norther end (they also question the sanity of people who want to move there). Margaretha and Lennart ended up visiting the so called Asplund High School, which at the time was brand new. Although their first trip to Hagfors included the experience of driving straight through the town without realising it (they even had to pull over and ask where the town was), Margaretha and Lennart were impressed by the municipality and the beautiful nature in Värmland. What made the biggest impression, however, was all the resources that Hagfors Municipality wanted to invest into the school and the students. The trip ended with the couple both accepting a position. Margaretha used to say that the plan was to stay for at least a year. During the summer of 1966, the young couple moved to Hagfors. Margareta and Lennart bought their first house in 1967, a small townhome with a small garden in front and the back of the house. Their daughters Lena and Eva were born in 1969 and 1971, and their son Per was born in 1976. Margaretha was always a working mom, with minor breaks for maternity leaves with her daughters. The terms for women at the time were not as generous as they are in Sweden today, but luckily changed right before the birth of Per, allowing Margaretha to take a full year off to spend with her newborn and older children. This leave was a happy period for Margaretha who could enjoy motherhood more fully compared to the two first times. In this era, combining career and having children was more of a challenge, but became possible through three wonderful nannies, Ann-Britt, Birgitta and Ann-Charlotte, and the first days cares in Hagfors. Family life was characterized by many joint activities, volunteering, sports, the summer cottage on the west coast, and the annual trip to the Mediterranean with the family Volvo and camping caravan. As a parent, Margaretha was always present and very supportive, with clear expectations on her children to become independent and well-educated. Academic expectations were high, but there was also room for a hug and comforting words when someone was struggling. Margaretha was resourceful and funny; the children still remember the time when a certain comedy for children ran on TV, where Margareta used to answer the home phone as "Ulla-Bella the secretary", one of the crazy characters with a high-pitched voice, sounding completely hysterical. In her 40’s, Margaretha also participated in a famous gaming show on TV competing with the other participants, which included the fastest passage through a course with obstacles such as tunnels, pools or slides; the result was always that Margaretha was completely soaked to the bone and giggling like a young girl. Due to the passionate interest in gymnastics that Margaretha’s daughters expressed at a very early age, she got very involved with the local gymnastics club. She became a coach in rhythmics and also brought the early version of aerobics (think Jane Fonda, mid-80’s) to Hagfors. Later, she trained to be and worked as a referee for regional and national competitions in rhythmics. In 1995, Margaretha sadly and unexpectedly become a widow when her husband Lennart very suddenly died of a heart attack. This was a very difficult time for her, but she found meaning and support through her children and work as a teacher. Education and career were always important parts of Margareta’s life. Despite a hectic family life and full-time work, she took numerous academic credits in parallel at different Swedish universities through distance education programs. Statistics, environmental science, coding and web design were some examples. Her lifelong studies expanded her educational repertoire and allowed her to teach more subjects. The last years of her career she spent at the local senior high school where she taught computer science and math. Despite her passion for academics, the greatest joy in Margaretha’s life was her family. The three children and seven grandchildren were something that Margaretha deeply treasured. Viggo and Moa were born in 2003, Hugo and Thor in 2005, Max in 2006, Wilde in 2007 and Måns in 2008. Although her children's families lived in the USA, Canada and Sweden, they met up with Margaretha most summers in Värmland. At the family summer place in Råda, Margaretha played and read with her grandchildren with many loving and fond memories for everyone present as a result. Around the year of 2000, Margaretha began to experience diffuse physical and mental symptoms, with enormous fatigue in the mornings and some balance difficulties. It took a few years before she found the right doctor and was then sadly diagnosed with Parkinson's disease. "At least it's not something you die of," she used to say. Despite great physical limitations, she seldom complained, but handled her illness with the same determination she showed in her career and volunteering life. She got educated about the disease and became involved in the Parkinson's Association in Värmland, where she was secretary for a couple of years. During the last years of her life, Margaretha lived in Karlstad. In 2013, she sold the family home and moved down to a newly built apartment. There she could be close to Per and his family, something that all three children appreciated because it meant extra security when both daughters had emigrated and were so far away. Per took care of Margareta's increased need for support in recent years, but in 2018 the need for care increased and Margaretha then moved into a local nursing home. In a small well-kept apartment, surrounded by her own furniture and memorabilia, Margaretha spent her last years. As in so many other families, the pandemic eventually became too great a challenge, characterized by few visits, and return trips for the family living abroad. However, Margaretha managed to celebrate her 80th birthday with her children and grandchildren; she was radiantly happy when she met everyone who was there for her big day in the summer of 2021. In January 2022, Margaretha’s health started failing. She quickly got worse and passed away surrounded by her children. The family would like to thank the staff at the nursing home Frykshöjda for the incredible care that Margaretha received in recent years. The staff was warm and caring, which we are especially grateful for, given how difficult it has been to visit in recent years. And she loved the food! Many sincere thanks from all of us for your hard work and devotion! To those of you who want to send a final greeting, feel free to share a few words and a memory of our beloved mom on this memorial page. We would also like you to note that mom told us that she would rather receive a donation to the Parkinson's Foundation in lieu of flowers for her funeral. Warm regards, Lena, Eva and Per with families

Beställ blommor

Här kan du beställa kondoleansblommor eller blommor till ceremonin.
En lokal florist kommer ta hand om ordern.

Blommor för leverans till ceremonin
 
Blommor för leverans till hemmet