Niklas Johansson

1 år idag. Jag kan fortfarande inte förstå att jag förlorat dig. Om jag bara fick krama om dig en sista gång. Jag saknar dig så himla mycket. I stora folksamlingar letar jag fortfarande efter dig. Varje gång jag vaknar hoppas jag att allt bara var en mardröm. Tills jag inser att min verklighet är en. Drömmarna tar mig dit verkligheten inte längre kan. I drömmarna kan jag träffa dig, jag kan krama om dig, sådär hårt som du brukade kramas. Min fina älskade bror. Storasyster saknar dig så oerhört. Jag längtar tills vi ses igen. Du, jag och Frida. Jag kämpar. Jag älskar dig.

Idag skulle du fyllt 27 år. Din första födelsedag uppe i det blå. Det är så otroligt overkligt utan dig här. Du skulle ju uppleva många fler födelsedagar. Vi besökte dig och syrran, du fick en skvätt energidryck, vi sjöng för dig och du fick lila tulpaner. Vi åt bakelser för dig. Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle behöva titta upp mot skyn för att önska dig grattis. Aldrig kunde jag tro att livet så skulle vara så grymt och så orättvist. Vi hade ju precis tagit oss igenom allt det första med vår syster, och nu allt det första med dig. Det går inte att ta in. Det finns inte. Att vår familj skulle drabbas så oerhört att förlora även dig. Orden räcker inte till, tårarna är slut och kroppen svag. Livet rullar på men mitt allt står det ändå stilla. För vi har förlorat dig. Jag som försökte finna en gnutta hopp och trygghet i att åtminstone ha dig kvar hos mig. Ett år varade det. Ett ynka litet år. Sen försvann det också. Nu står jag kvar ensam, utan småsyskon. Jag vet att syrran firar dig, ni har förmodligen ätit en massa gott och spelar förmodligen något roligt spel och dricker monster. Grattis igen min älskade lillebror 🕊️♥️

första nyåret utan dig det känns väldigt tomt men jag hoppas du får ett mysigt nyår där uppe med din syster 💕

Första julen utan dig 💔 Att förra julen var den första utan vår syster var helt ofattbart, men att den julen skulle bli den sista med dig det är så långt ifrån rimligt som det går att komma. Det är så orimligt att det finns inte någonstans i universum. Det är så grymt och så ofattbart att ord saknas. Det känns som att det är högre odds att vinna jackpoten och då är chanserna extremt små. Så små att de knappt existerar. Oddsen att du också skulle försvinna är alltså ännu mindre. Så kändes det. Hade jag vetat om jag bara hade vetat 💔 Men ingen visste att vi skulle bli drabbade på ett så icke humant och groteskt vis. Att vi skulle behöva gå igenom allt det här, inte en gång utan två på bara ett ynka år. Vi sörjde ju fortfarande vår syster. Vi var ju fortfarande i chock. Vi hade ju inte ens blivit en gnutta funktionella i vår nya vardag än. Och så förlorar vi även dig. Du som tog hand om oss. Du som tog hand om mig. Efter arr vår syster gick bort tänkte jag ofta på vilken tur jag hade som fortfarande hade en bror, jag var ju inte syskonlös i alla fall. Jag skulle jag alltid ha dig kvar. Men så blev det inte heller. Jag vet inte vad vi gjort för att förtjäna detta. Jag är rädd för det nya året, för vem ska försvinna härnäst? Vår syster 2023, du 2024, är det jag 2025? Eller vem står på tur? Det är svårt utan dig. Jag satt ensam på julafton. Det var för svårt för mig att se andra syskon samlas. Jag behövde den dagen för mig själv. Att ta in allt, att finna ro och bara vara. Men ni var med mig, det vet jag. Jag väljer att tro det i alla fall. Min älskade lillebror️ saknaden växer för varje dag och jag kan fortfarande inte förstå att du inte finns. Jag tänker att du sitter väl hemma hos dig, spelar dataspel och dricker monster. Att du värmer vitlöks baguetter och knaprar i dig. Jag saknar dig så. Jag hoppas att du har det bra där du är, det kan inte vara värre än här nere på jorden i alla fall. Jag överlevde julen, en dag i taget. Jag längtar tills vi ses igen ️🫶🏻🦋�🩵💜 Älskar dig ️♥️♥️

Igår hade vi urnsättning för dig. Du fick komma till ro bredvid din storasyster. Vi spelade musik för dig, Hooja, sapientdream & slushii och Kent. Vi blåste såpbubblor för dig, precis som vi gjorde för syrran. Det kändes så himla tomt. Att vi för ett år sedan stod där, du och jag. Vi kramade om syrrans urna och nu stod jag och kramade om din. Jag kan inte förstå det. Jag kan inte förstå att vi har förlorat er båda på ett år. Jag har inga ord för allt. Jag saknar dig så himla himla himla mycket. Jag rannsakar mig själv varje dag, ifrågasätter allt och alla. Men jag försöker ta till mig det du lärde mig. Jag försöker Nicke. Men fan jag behövde ju dig. Jag var inte syskonlös med dig. Jag tänkte på vår framtid ihop. Vi hade ju i all fall varandra. I ett år. Det värsta tänkbara har hänt oss två gånger. Jag kommer aldrig glömma dig. Jag ska bevara varenda minne med dig. Jag ska göra allt för att överleva våra föräldrar, att ta hand om dom. Det kommer bli tufft ensam. Jag hade behövt dig. Men du kan inte hjälpa detta. Du kämpade för ditt liv. Du var så stark. Jag plågas varje dag utan dig. Jag saknar din röst. Din humor. Dina dryga ljud du gjorde för att skrämmas och dina skämt. Jag saknar allt med dig. Ditt lugn. Allt allt allt allt. Du var så så så fin. Så otroligt godhjärtad. Så så så snäll. Så ödmjuk. Så fina värderingar. Jag lyssnar ofta på din spellista. Men jag har svårt att spela utan dig. Gaming påminner om dig. Varje gång jag ser en monster blir jag påmind. Anime påminner mig. Allt. Fan jag saknar dig. Jag älskar dig. Förlåt för att jag inte kunde rädda dig. Din storasyster.

Saknar att se dig sitta i min soffa och titta på medans du spelade. Saknar att höra din röst. Saknar våra telefonsamtal. Saknar när vi alltid sa go natt och morrn när du sov över. Att dricka kaffe med dig. Saknar dina resonemang, ditt sätt att tänka och vara. Jag såg upp till dig fastän du var min lillebror. Du var så lugn och genuin. Klok och eftertänksam. Ett hjärta av guld. Så mycket ondska det finns i världen, så orättvis att de goda får lämna först, allt det onda blir kvar. Men detta var för bra för dig. Precis som för lillasyster. Ni var för bra för allt detta, ni behövdes någon annanstans. Älskar dig.

Saknar dig så himla himla mycket. Varje dag är en kamp för att överleva smärtan. Smärtan som värker efter dig. Jag kan fortfarande inte förstå att det är sant. Att detta är vår verklighet. Du hade så många år kvar att leva. Jag är så ledsen för att du fick lämna så tidigt, men så stolt över dig för att du kämpade. Du betydde allt för mig, det kommer du alltid att göra. Älskar dig så mycket. Det finns inte tillräckligt med ord. Men jag vet att du vet.

Första födelsedagen utan dig, gud vad ont det gör. Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle förlora båda mina syskon, det var hemskt nog för oss att förlora vår syster. Som vi kämpade oss igenom första året. Som vi försökte klamra oss fast vig något bra här i livet, det som fanns kvar. Vi två. Vi hade varandra. I svåra stunder fanns du alltid där för mig. Du var min lillebror men du kändes som en storebror många gånger. Du var så så så fin. Så genuin. Så godhjärtad och omtänksam. Så uppmärksam, så rak och ärlig. Jag hade kunnat skrivit hur mycket som helst om dig, Nicke. Men jag vet att du vet. Du visste innebörden av syskonförlust. Dina råd du gav mig och ditt perspektiv på det, tar jag med mig framåt. Du hjälpte mig att visa vägen för något jag skulle behöva ta mig igenom, ensam. Min älskade lillebror. För alltid i mitt hjärta. Kram din storasyster, Simone.

En månad har gått sedan du lämnade oss. Under en månad har jag försökt förstå men inte lyckats. Det går inte att ta in, det är omöjligt. Så oerhört hjärtskärande och smärtsamt. Ett liv utan er är omöjligt. Jag är ensam att bevara våra minnen och framtiden rycktes bort under mina fötter. Livet är så fruktansvärt orättvist. Du betydde så otroligt mycket för oss alla. Vår älskade Nicke. Min älskade lillebror. Jag har inga ord mer än att jag saknar dig så himla, himla mycket.

Jag kan inte förstå det. Jag kan inte förstå att du inte finns. Jag kan inte förstå varför. Hur är detta möjligt? Hur kan jag ha förlorat även dig? Du som var den jag hade kvar. Du som var den jag skulle hålla ihop med, i vårt och torrt. Nu står jag ensam och förstår ingenting. Hur kan även du vara borta? Jag får inte in det. Min älskade, älskade, älskade lillebror. Fina, fina Nicke. Min alldeles egna bror. Som jag älskar dig. Som jag kommer sakna dig. Alla våra äventyr, våra roadtrips, allt kul vi gjorde om somrarna. Alla gånger vi satt uppe och gajmade, åt gott och drack monster. Som jag kommer sakna din dryga humor, dina ljud du gjorde, ditt sätt att himla med ögonen, allt, allt, allt kommer jag sakna. Varenda minne med dig kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Jag hoppas du är med vår syster. Jag älskar dig Nicke. Kramkram.. kram..️

Vila i frid

Vila i frid fina Nicke ️