Information

Sven Lönnberg

  • 1931.05.26 - 2018.06.04

En stor liten man

En stor liten man har lämnat oss. Sven hade den förmågan att han kunde få andra människor att jobba för sig. Ville han ha något gjort så på något besynnerligt sätt var flera människor sysselsatta i något projekt. När vi stod i kön till Arlanda kom Sven alltid i sista minuten med en oljig startmotor i handen och gick frågande med vänlig min fram till vilt främmande människor och tyckte att du inte ser ut att h a så mycket bagage skulle du kunna tänka dig….<br /> <br /> Hans projekt och idéer var många och eftersom han var en trevlig och rolig person fick han folk med sig och så många det var som hjälpte till att få både m/y Staal och m/s Beatrice i sjön. En del hjälpte till mycket mer än andra – det ska kommas ihåg.<br /> Trots födelsen i arbetarkvarter på Södermalm råkade han hamna i Beskowska skolan vid Humlegården för att hans mamma missat intagningsbeskedet på skolan på Södermalm. Eftersom Sven var en klipsk liten grabb platsade han ändock väl bland elever som sedan blev några Sveriges toppar inom affärsvärlden. Mamma och pappa fick honom också att börja sjunga i Stockholms gosskör och där gick även Sven-Bertil, Lennart Svan och Lasse Lönndal. Men då motorcykelåkandet blev det stora intresset fick tyvärr både Beskowska och Gosskören ge vika. Men att lyssna till musik har dock ändå alltid varit riktigt viktigt. Hans bästis i många år från Södermalm var Sten ”Storken” Lundin och de följdes troget åt som kompisar även då Sten ”Storken” vandrade uppåt i motorkrosskarriären. Viktigt i Svens liv var ”stugan” – den kolonistuga föräldrarna hade i Valla i Årsta. Där framlevdes hela somrarna för arbetarfamiljerna från Södermalm – ja man sa t o m upp sin hyreslägenhet över sommaren. Alla bodde permanent i dessa små hus och alla barn och ungdomar hade sin fristad där och föräldrarna odlade potatis och hallon. ”Stugan” var ett begrepp även sedan i vårt gemensamma liv då vi bodde somrarna igenom i kolonistugan på Ekens koloni. Sven blev lastbilsåkare och entreprenör inom lastbils- och byggbranschen. Skaffade sig hustru och 3 barn och byggde hus i Trollbäcken.<br /> <br /> I ett senare skede i livet åkte han på semesterresa till Gambia och träffade mig. Våra barn Knut och Erik tillbringade stor del av tidigare delen av sina liv i Gambia. J a där i Gambia tillbringades många år med stor turistbåt som fraktade folk både på endagarsturer på Gambiafloden och även upp för floden på flerdagsturer. Det var ett äventyr varje resa när vackra m/s Beatrice stävade ut från hamnen i Banjul. Det fanns även en stor safaripark med bilar och ett litet, mycket enkelt hotell. I Stockholm på somrarna körde familjen även charterturer med den vackra lustyachten m/y Staal. Sven var en igångsättare och äventyrare men med sämre kontakt med de ekonomiska bitarna i sina äventyr. Han drabbades i 67-års ålder av demenssjukdom men förblev ändå otroligt positiv till det mesta i sin tillvaro. Ett fantastiskt sinne för humor i alla lägen har nog hjälpt både honom och mig och omgivningen mycket när förvirringen tilltog. Under 70-talet då turistflygen landade på Yundum Airport stod alltid polisorkestern och spelade ”Wonderful Copenhagen” för de ankommande turisterna. Denna polisorkester spelade även vid söndagsluncherna på hotellen Sunwing och Fajara och vid högtidliga tillfällen på Stadion. Och då var säckpipeblåsaren med och då fick vi lyssna till Amazing grace. Sven älskade verkligen Amazing Grace på säckpipa. Sina sista 4 år har Sven bott på Villa Sköndal på Stora Sköndal och blivit mycket väl omhändertagen av kompetent och fin personal.<br /> En stor liten man har lämnat oss och mig. Så mycket kommer jag att sakna Sven men jag vet att jag gjort allt jag kan för honom under de senaste 18 åren av hans demenssjukdom. //Ingrid &nbsp;

Minnesord

Tecken kvar
Ladda upp bild
Välj symbol


Skriv in texten du ser i bilden nedan.

Lägg till minnesord