Zvonimir Popovic

Vi saknar dig förstås väldigt mycket men är samtidigt tacksamma att vi fått ha just dig. Du lämnade ditt land och byggde upp en tillvaro åt oss här. Tack för dina ansträngningar och din villkorslösa kärlek till oss! Vi kan självklart inte fullt förstå hur det var att växa upp på Balkan under brinnande världskrig, utan en pappa hemma och att ofta vara hungrig och rädd. Du bar med dig dessa minnen men lät dem inte sätta gränser mot en bättre framtid. Den fick vi dela med dig i vardagen, på resor och fest. Du förverkligade dina drömmar och blev författare som tagit oss med till historiens minnen och språkets kraft. Du är alltid älskad och för alltid saknad av oss, din familj. Du fattas oss tills vi ses igen....