Barbro Axelsson

Vår mamma Barbro har i dagarna tagits ifrån oss efter en kortare tid av allvarlig sjukdom, Hon har nu lämnat oss för att återförenas med pappa Bernt efter 25 år. Barbro var för oss en exemplarisk mor, älskvärd, snäll som gav oss en god start i våra liv. Våra kamrater under uppväxten var alltid välkomna till Gustavsgatan och där fanns alltid mamma Barbro. Med åren återupptog hon sitt yrkesliv, som innan familjebildningen började på Degerfors Järnverk. Mamma började att arbeta deltid som skolmåltidsbiträde inom Örebros skolor. På senare år fick hon mer ansvarsuppgifter på skolstyrelsen med att bemanna alla skolors personal inom skolmåltiden. En cancersjukdom satte sedan P för det fortsatta arbetet så mamma slutade något år i förtid. Vi som växte upp under 60 och 70-talet hade alltid tryggheten av att mamma fanns till hands. Under dessa år tillbringade vi sommarloven i Smedshagen, Stora Mellösa. Då umgicks mamma Barbro och pappa Bernt flitigt med de övriga familjerna i ”byn”, Lillan, Erna, Gunvor, Lise-Marie, Ingrid och Karin med familjer bidrog till en uppväxt som kan liknas vid Bullerbyn. Mamma hade alltid sin kärlek till Värmland, där hon var född. Hon älskade Gustaf Fröding, Nils Ferlin, Selma Lagerlöf med flera. Här kommer också hennes känsla för Rudskoga socken, där fanns mamma Signe till tidigt 2000-tal och syster Britt som betytt oerhört mycket för Barbro. Britt och Lennart finns kvar och bor numera i Kristinehamn sedan ett knappt halvår tillbaka. Efter åren i Örebro på Gustavsgatan och när pappa Bernt gått ifrån oss, levde mamma vidare och 2009 flyttade hon in på seniorboendet på Laurentitsgården vid Olaus Petrikyrkan. Ett härligt boende att få tillbringa sina sista 13 år. Här fanns det aktiviteter, matsal och utflykter med kaffe och tillbehör. Här spelades det också boccia en gång i veckan. Mamma Barbro blev kallad ”Värmlandsskräcken” efter sina fina bocciaframgångar. De senaste åren har mamma haft mycket god hjälp av den kommunala hemtjänsten, ingen nämnd och ingen glömd men vi måste ändå tacka Helena så oerhört mycket för hennes engagemang. Nu sörjer vi, Christer och Lisa och våra familjer vår mor, svärmor, farmor, mormor samt gammelfarmor och gammelmormor, saknaden är enormt stor. Det blir tystare men vi är glada att mamma Barbro fick avsluta sitt, nästan 91-åriga liv tillsammans med oss utan smärta och ångest och det tackar vi all fantastisk personal på USÖ avdelning 83 för. Vi är med dig mor och vi ses. Christer och Lisa