Han fick leva i 85 år, nästan 86. Minnet av honom är fylld av värme, skratt och kärlek. Han föddes i byn Övre Saxnäs i Sorsele, gick i folkskolan och var mellanpojken i en skara av tre bröder. Det lilla lantbruket och skogen var uppväxtmiljön där vid Vindelälven. Att följa sin fars fotspår och börja köra väghyvel föll sig naturligt i ungdomen. Vägverket blev han trogen hela sitt arbetsliv. Många mil snöröjning har han i sitt CV.
1963 mötte han distriktssköterskan Asly och tycke uppstod. Ett år senare i junis vackraste flora fick Ralf Aron sin Asly Aurora. I 60 år blev de varandra trogna. Barnen Helén och Peter föddes i Sorsele men på 70-talet gick flyttlasset till Skellefteå. Huset på Brännan blev ett öppet hem för grannar, släkt och vänner. Likaså stugan i Saxnäs där många midsomrar, höstveckor och påskfiranden skett i glada vänners lag. Ralf var mycket utåtriktad och social.
Ralf gillade att röra på sig och åkte bland annat Vasaloppet. Han var engagerad i facket och Vägverkets fritidsförening. Jakten var en höjdpunkt varje höst. Att sitta på ett älgpass, viska i kommunikationsradion och dricka kaffe. Det var livsnjutning. Fiske och skoteråkning likaså. Att spela orgel, lyssna på musik eller körsång gjorde han också gärna.
Efter pensionen flyttade paret till Gargnäs i några år, men vände sedan tillbaka till Skellefteå. Att bli granne med ishockeyspelaren Bellmare satte fart på SAIK-intresset som betydde mycket för Ralf de sista åren. Fin omvårdnad fick han på Brovillan och sista veckorna på Brogården.
Vi minns Ralf med saknad och tacksamhet.
Han fick leva i 85 år, nästan 86. Minnet av honom är fylld av värme, skratt och kärlek. Han föddes i byn Övre Saxnäs i Sorsele, gick i folkskolan och var mellanpojken i en skara av tre bröder. Det lilla lantbruket och skogen var uppväxtmiljön där vid Vindelälven. Att följa sin fars fotspår och börja köra väghyvel föll sig naturligt i ungdomen. Vägverket blev han trogen hela sitt arbetsliv. Många mil snöröjning har han i sitt CV.
1963 mötte han distriktssköterskan Asly och tycke uppstod. Ett år senare i junis vackraste flora fick Ralf Aron sin Asly Aurora. I 60 år blev de varandra trogna. Barnen Helén och Peter föddes i Sorsele men på 70-talet gick flyttlasset till Skellefteå. Huset på Brännan blev ett öppet hem för grannar, släkt och vänner. Likaså stugan i Saxnäs där många midsomrar, höstveckor och påskfiranden skett i glada vänners lag. Ralf var mycket utåtriktad och social.
Ralf gillade att röra på sig och åkte bland annat Vasaloppet. Han var engagerad i facket och Vägverkets fritidsförening. Jakten var en höjdpunkt varje höst. Att sitta på ett älgpass, viska i kommunikationsradion och dricka kaffe. Det var livsnjutning. Fiske och skoteråkning likaså. Att spela orgel, lyssna på musik eller körsång gjorde han också gärna.
Efter pensionen flyttade paret till Gargnäs i några år, men vände sedan tillbaka till Skellefteå. Att bli granne med ishockeyspelaren Bellmare satte fart på SAIK-intresset som betydde mycket för Ralf de sista åren. Fin omvårdnad fick han på Brovillan och sista veckorna på Brogården.
Vi minns Ralf med saknad och tacksamhet.