När jag dör är jag alls inte borta
fast min kropp blivit aska min vän,
ty med allting som susar och sjunger
ska jag komma tillbaka igen.
Genom fåglarnas kvitter i träden
genom fjärilars fladdrande slag
genom flingornas dans på din ruta
ska jag ge dig en hälsning var dag.
Och när björklöven spricker om våren
och du känner en varmare vind
ska du ana min själs odödlighet
när jag dunlätt kysser din kind.
Och då vet du, jag är inte borta
nej mer nära än du kan förstå,
genom allting som susar och sjunger
ska min hälsning med kärlek dig nå.
– Ingrid Wickberg
När jag dör är jag alls inte borta
fast min kropp blivit aska min vän,
ty med allting som susar och sjunger
ska jag komma tillbaka igen.
Genom fåglarnas kvitter i träden
genom fjärilars fladdrande slag
genom flingornas dans på din ruta
ska jag ge dig en hälsning var dag.
Och när björklöven spricker om våren
och du känner en varmare vind
ska du ana min själs odödlighet
när jag dunlätt kysser din kind.
Och då vet du, jag är inte borta
nej mer nära än du kan förstå,
genom allting som susar och sjunger
ska min hälsning med kärlek dig nå.
– Ingrid Wickberg
Till minne av vår kära Calle
När jag dör är jag alls inte borta
fast min kropp blivit aska min vän,
ty med allting som susar och sjunger
ska jag komma tillbaka igen.
Genom fåglarnas kvitter i träden
genom fjärilars fladdrande slag
genom flingornas dans på din ruta
ska jag ge dig en hälsning var dag.
Och när björklöven spricker om våren
och du känner en varmare vind
ska du ana min själs odödlighet
när jag dunlätt kysser din kind.
Och då vet du, jag är inte borta
nej mer nära än du kan förstå,
genom allting som susar och sjunger
ska min hälsning med kärlek dig nå.
– Ingrid Wickberg
När jag dör är jag alls inte borta
fast min kropp blivit aska min vän,
ty med allting som susar och sjunger
ska jag komma tillbaka igen.
Genom fåglarnas kvitter i träden
genom fjärilars fladdrande slag
genom flingornas dans på din ruta
ska jag ge dig en hälsning var dag.
Och när björklöven spricker om våren
och du känner en varmare vind
ska du ana min själs odödlighet
när jag dunlätt kysser din kind.
Och då vet du, jag är inte borta
nej mer nära än du kan förstå,
genom allting som susar och sjunger
ska min hälsning med kärlek dig nå.
– Ingrid Wickberg