Ludvig Herlevsson

Det sorgligaste är allt som inte blir av... ingen pappa som hämtar på fritids, ingen pappa som skrattar i äventyrsbadet, ingen pappa som suckar för allt liv och oväsen på barnkalasen, ingen pappa som är med på skolavslutningar. Ingen pappa som leker i skogen, som säger "jo, du måste borsta tänderna", som säger "nu MÅSTE du gå upp!", ingen pappa som skrattar sitt särskilda skratt och gör sina gester på skolavlutningarna. Som torkar bort en tår av stolthet när kärleken svämmar över. En pappa som läser Harry Potter och säger "den här läste jag och farmor varje kväll". En pappa som berättar om... ja, om livet. Vad man ska passa på att göra. Vad man kan hoppa över. Och vad man INTE SKA. En pappa i himlen. En grav att gå till. "Berätta om pappa!". Vi ska göra allt för att Viggo ska "ha sin pappa" trots ... . Men du... det var väldigt onödigt. Du hade livet framför dig. Du skulle bli en gammal gubbe. Muttra men sträcka på dig i fåtöljen, ett liksom "tänk att jag fick världens bästa son!". Du fick världens bästa son, vi älskar honom mer än ord kan säga. Och vi älskar dig, Ludde. Då, nu, för alltid. Nu är det ett hål som aldrig kan fyllas. Som alltid kommer finnas. Ett hål i våra hjärtan, i våra liv. Vi älskar dig för evigt.