Administratörs-inloggning
English
Norsk
Dansk
Nederlands
Cookies
Portal
Tänd ett ljus
Maria Olson
- 1956.06.14 - 2026.01.13
Maria föddes 1956 i Alva prästgård uppe i ”biskopsrummet”, det kallades så för att där brukade biskopen sova när han gjorde visitation. Det rummet var extra utrustat med handfat och rinnande vatten. Det var där Maria föddes och det var mitt första barndomsminne, jag var 4.5 år.
Maria var det sötaste jag sett, liten som en docka med åskmolnsfärgad hud. Från den stunden var den blålila färgen min favorit.
När det kom till församlingens och omgivningens kännedom att det fötts en liten flicka, (den fjärde i ordningen) i prästgården, och att hon dessutom var lite eljest, blev det tissel och tassel, man undrade nu hur prästfrun skulle klara sina uppgifter i församlingen.
Maria föddes med en cromosom för mycket, det kallades då att hon var mongolid nu är det down syndrom som man kallar den avvikelsen hon föddes med. På den tiden rekommenderades föräldrarna att lämna bort sådana barn att förvaras på institution. Dessutom skulle hon inte kunna leva längre än till 7 år, sa läkarna. Jag minns vår kamp för att få behålla henne.
Mamma var en hårt arbetande prästfru, vi flickor hjälpte till en del. Jag drog Maria ofta i en skrinda runt om på grusvägarna i Alva, jag hade bäddat med kuddar och täcke och vi hade med saft och bullar.
Så småningom fick Mamma ett hembiträde, en ung flicka från socknen som hjälpte henne med sysslorna i hemmet.
Våra äldre systrar; Elisabeth och Eva fick hjälpa till en del med städning och bakning.
Jag minns några tillfällen från barndomen, Maria hade låst in sig i badrummet och vattnet forsade ur kranen, mamma och jag försökte ta oss in. Vi försökte såga oss igenom låskolven. Tillslut öppnade hon för oss och vi kunde pusta ut.
En annan gång när jag kom hem från skolan, var mamma utelåst. Vi bankade på både dörrar och fönster, till slut öppnade hon.
Ja det var ett äventyr med lilla söta Maria.
Vår mamma Lilian dog 2003, Pappa Erland började bli gammal. Elisabeth och Janne flyttade ner från Västergötland och flyttade in i huset i Klinte. Med dem bodde Maria i 4 år till dess att mitt hus på Högklint var färdig byggt
Maria och jag fick bo tillsammans på Högklint i 19 år. Hon hade ett rikt liv omgiven av mina barn och barnbarn, som alltid gett henne uppmärksamhet och kärlek. Hon hade dessutom ett meningsfullt ”jobb” som polis, hon var mycket ambitiös och låg inte på latsidan.
Hon anmälde oegentligheter hon såg på TV eller såg om i dagstidningar.
För 14 år sedan flyttade min man Björn in och vi har haft gemensamt ansvar för Maria. Det senaste halvåret behövde vi vara två för att hjälpa henne förflytta sig. Maria fick svår artros i knäna, blev döv och fick Alzheimer. Läkarna sa till oss att till hennes biologiska ålder fick man lägga 25 år- då kan vi konstatera att hon fick samma höga ålder som pappa Erland; 94 år.
Björn och jag har varit ett bra team.
De sa att Maria skulle bli högst 7 år men hon blev nästan 70 år.
Hon var en riktig solstråle.
Tack gode Gud för Maria.
Vid pennan/Thérèse
Maria föddes 1956 i Alva prästgård uppe i ”biskopsrummet”, det kallades så för att där brukade biskopen sova när han gjorde visitation. Det rummet var extra utrustat med handfat och rinnande vatten. Det var där Maria föddes och det var mitt första barndomsminne, jag var 4.5 år.
Maria var det sötaste jag sett, liten som en docka med åskmolnsfärgad hud. Från den stunden var den blålila färgen min favorit.
När det kom till församlingens och omgivningens kännedom att det fötts en liten flicka, (den fjärde i ordningen) i prästgården, och att hon dessutom var lite eljest, blev det tissel och tassel, man undrade nu hur prästfrun skulle klara sina uppgifter i församlingen.
Maria föddes med en cromosom för mycket, det kallades då att hon var mongolid nu är det down syndrom som man kallar den avvikelsen hon föddes med. På den tiden rekommenderades föräldrarna att lämna bort sådana barn att förvaras på institution. Dessutom skulle hon inte kunna leva längre än till 7 år, sa läkarna. Jag minns vår kamp för att få behålla henne.
Mamma var en hårt arbetande prästfru, vi flickor hjälpte till en del. Jag drog Maria ofta i en skrinda runt om på grusvägarna i Alva, jag hade bäddat med kuddar och täcke och vi hade med saft och bullar.
Så småningom fick Mamma ett hembiträde, en ung flicka från socknen som hjälpte henne med sysslorna i hemmet.
Våra äldre systrar; Elisabeth och Eva fick hjälpa till en del med städning och bakning.
Jag minns några tillfällen från barndomen, Maria hade låst in sig i badrummet och vattnet forsade ur kranen, mamma och jag försökte ta oss in. Vi försökte såga oss igenom låskolven. Tillslut öppnade hon för oss och vi kunde pusta ut.
En annan gång när jag kom hem från skolan, var mamma utelåst. Vi bankade på både dörrar och fönster, till slut öppnade hon.
Ja det var ett äventyr med lilla söta Maria.
Vår mamma Lilian dog 2003, Pappa Erland började bli gammal. Elisabeth och Janne flyttade ner från Västergötland och flyttade in i huset i Klinte. Med dem bodde Maria i 4 år till dess att mitt hus på Högklint var färdig byggt
Maria och jag fick bo tillsammans på Högklint i 19 år. Hon hade ett rikt liv omgiven av mina barn och barnbarn, som alltid gett henne uppmärksamhet och kärlek. Hon hade dessutom ett meningsfullt ”jobb” som polis, hon var mycket ambitiös och låg inte på latsidan.
Hon anmälde oegentligheter hon såg på TV eller såg om i dagstidningar.
För 14 år sedan flyttade min man Björn in och vi har haft gemensamt ansvar för Maria. Det senaste halvåret behövde vi vara två för att hjälpa henne förflytta sig. Maria fick svår artros i knäna, blev döv och fick Alzheimer. Läkarna sa till oss att till hennes biologiska ålder fick man lägga 25 år- då kan vi konstatera att hon fick samma höga ålder som pappa Erland; 94 år.
Björn och jag har varit ett bra team.
De sa att Maria skulle bli högst 7 år men hon blev nästan 70 år.
Hon var en riktig solstråle.
Tack gode Gud för Maria.
Vid pennan/Thérèse
Annonser för Maria Olson
Dödsannons
