FONUS

FONUS

Till mamma Du var händer som alltid bar, ett hjärta som aldrig sa nej. Snäll som vinden en stilla dag, och ändå stark – för mig. Omtänksam i varje steg du tog, du såg det som ingen såg. Små ord, små leenden, men kärleken – den var så stor. Rättvis som ljuset i gryningen, du vägde allt med varsam hand. Lärde mig se, förstå och tro, att godhet alltid bär ett land. Nu viskar vinden ditt namn så mjukt, och minnena stannar kvar. Du är inte här, men ändå så nära – i allt som du en gång var. Och jag bär dig i hjärtat, mamma, i varje steg jag tar. För kärleken du gav mig är det vackraste jag har.