FONUS

FONUS

Iréne var inte bara det. Hon var så mycket mer. Det fanns plats för allt, för området, för idrotten (både sin egen, sina barns, sina barnbarns och sina barnbarnsbarns), för släkten, för bridge, för jobb och för alla som behövde det. Det fanns alltid en plats och framförallt så fanns det alltid mat. Oavsett om det var till en hel cups alla deltagare och ledare, alla bridgespelare på tävling eller alla vi i släkten. Var Iréne där så fanns det åt alla. Det var ju inte för inget som hon av många kallades paltmoster. Men det var inte allt. Hennes omtanke om alla gör att saknaden i så mångas hjärtan är stor. Hon hann tyvärr uppleva många sorger under de senaste åren, men ändå så gladdes hon åt det som fanns kvar. Allra kärast var, som alltid, de yngsta barnen i släkten som fick den absolut största delen av hennes tid och tanke. Vila i frid, vi saknar dig. I sorgens mörker lyser minnenas ljus.