Birger föddes 1945 i Överkalix. Hans föräldrar hette Aina och Rikard och hans första tid bodde de på Boheden, men sedan blev Tallvik deras hem. Birger var deras första barn men med tiden fick han 3 systrar -Birgitta, Eva och Lena (Anna-Lena).<br />
Som många andra i sin generation kom Birger att flytta för jobbet. För honom blev det Luleå och arbetsplatsen NJA. Birger jobbade på samma stora arbetsplats under hela sitt yrkesverksamma liv -men med olika saker- lojal och arbetsam.<br />
Birger fick 4 barn -Helena, Magdalena, Andreas och Johanna och därefter (så här långt) 6 barnbarn (Amanda, Ludvig, Beatrice, Fredrik, Cassandra och Malte), ett bonusbarnbarn (Alcides) och ett barnbarnsbarn (Amandas son William).<br />
När man ber människor beskriva Birger brukar det första man hör vara omtänksam och snäll. Hans omtänksamhet omfattade inte bara sina barn utan även syskon, syskonbarn, vänner och många andra i hans närhet. Många upplevde att han försökte hjälpa till med det han kunde och många gånger kom han för att hjälpa till i flyttar, måla, tapetsera, fixa i trädgårdar och rusta hus och lägenheter. Trots att hälsan svek de sista året fanns alltid hans tankar hos familj och vänner och hans önskan var att få må bättre främst för att få fortsätta hjälpa och stötta andra.<br />
Något annat som utmärkte Birger för hans intresse för samhällsfrågor. Hos honom gick nyhetsprogrammen på TV och radio varma och han gillade att diskutera poltik och samhälle. Al Jazeera och P1 var hans favoriter.<br />
Det var viktigt för Birger att barnen skulle ha det bra. På fotografier från förr ses han ofta tillsammans med barnen lekandes eller involverad i samtal. Det är också då man ser den den särskilda glädjen i hans ögon. Den dök alltid upp när han fick syn på barn eller barnbarn och den blicken slocknade inte ens på slutet..<br />
Som pappa var han varm, engagerad med en vilja att lära barn och barnbarn att tänka själva. Av Birger fick man känna att man dög som man var och att man inte ska döma andra.<br />
De sista åren var präglad av sjukdom men Birger överraskade alla med sin seghet och kämpaglöd. Under hela tiden behöll han sin humor och engagemang för familj, vänner och samhälle.<br />
Birger var älskad och kommer att vara oändligt saknad...
Birger föddes 1945 i Överkalix. Hans föräldrar hette Aina och Rikard och hans första tid bodde de på Boheden, men sedan blev Tallvik deras hem. Birger var deras första barn men med tiden fick han 3 systrar -Birgitta, Eva och Lena (Anna-Lena).<br />
Som många andra i sin generation kom Birger att flytta för jobbet. För honom blev det Luleå och arbetsplatsen NJA. Birger jobbade på samma stora arbetsplats under hela sitt yrkesverksamma liv -men med olika saker- lojal och arbetsam.<br />
Birger fick 4 barn -Helena, Magdalena, Andreas och Johanna och därefter (så här långt) 6 barnbarn (Amanda, Ludvig, Beatrice, Fredrik, Cassandra och Malte), ett bonusbarnbarn (Alcides) och ett barnbarnsbarn (Amandas son William).<br />
När man ber människor beskriva Birger brukar det första man hör vara omtänksam och snäll. Hans omtänksamhet omfattade inte bara sina barn utan även syskon, syskonbarn, vänner och många andra i hans närhet. Många upplevde att han försökte hjälpa till med det han kunde och många gånger kom han för att hjälpa till i flyttar, måla, tapetsera, fixa i trädgårdar och rusta hus och lägenheter. Trots att hälsan svek de sista året fanns alltid hans tankar hos familj och vänner och hans önskan var att få må bättre främst för att få fortsätta hjälpa och stötta andra.<br />
Något annat som utmärkte Birger för hans intresse för samhällsfrågor. Hos honom gick nyhetsprogrammen på TV och radio varma och han gillade att diskutera poltik och samhälle. Al Jazeera och P1 var hans favoriter.<br />
Det var viktigt för Birger att barnen skulle ha det bra. På fotografier från förr ses han ofta tillsammans med barnen lekandes eller involverad i samtal. Det är också då man ser den den särskilda glädjen i hans ögon. Den dök alltid upp när han fick syn på barn eller barnbarn och den blicken slocknade inte ens på slutet..<br />
Som pappa var han varm, engagerad med en vilja att lära barn och barnbarn att tänka själva. Av Birger fick man känna att man dög som man var och att man inte ska döma andra.<br />
De sista åren var präglad av sjukdom men Birger överraskade alla med sin seghet och kämpaglöd. Under hela tiden behöll han sin humor och engagemang för familj, vänner och samhälle.<br />
Birger var älskad och kommer att vara oändligt saknad...
Birger!
Du och jag gick i samma klass i folkskolan i Bränna. Vi var goda vänner och jag kommer ihåg hur bra vi kom överens för vi var så lika varandra. Båda två lugna och snälla personer och vi gillade varandra.
När jag tänker tillbaka på den tiden och nu tänker på dig, då förstår jag att jag att det var en förmån att han dig som vän. Birger det kommer tårar i mina ögon. Det var tror jag 3 eller 4 år sedan som jag kontaktade dig per telefon. Vi pratade länge om vad som hänt oss sedan vi slutade folkskolan och våra vägar skildes.
Birger, tack för att jag fick förmånen att vara din vän, jag tänker även på dina nära och kära.
Tack för allt Birger, om han finns däruppe så kommer han att ta hand om dig, det vet jag.
Din vän Roland
Jag älskar min morfar och han har alltid varit snäll och omtänksam, vi har inte träffats jätte mycket då vi bor långt ifrån varandra men vi har pratat en del telefon nu sista tiden där vi kunnat prata. Jag tror att han mår mycket bättre nu och hoppas att alla nära anhöriga till han gör det bästa utav deras liv nu och fortsätter och se framåt i livet. Morfar kommer alltid finnas i mitt hjärta och mitt minne.
Vila i frid morfar ❤
Ludde
Finaste Morfar... Du har alltid haft ett hjärta av guld, men också varit en mycket beslutsam och rättvis man.
Dem senaste åren har du varit väldigt sjuk och jag har inte fått spendera den tid som jag hade viljat med dig.
Vi har ju bott i två olika delar av landet.
Men något som har imponerat mig är hur du har kämpat under alla år med den sjukdom du har haft, som slutligen tog ditt liv.
Men jag kommer aldrig glömma dig morfar.
Den glöd du har haft som har gjort att du både fått uppleva barnbarn-barn och yttligare ett barnbarn.
Det var det inte någon av oss som trodde, Men det var ändå något som du gjorde.
All kärlek och värme du spred runt omkring dig även fast du inte kunde närvara överallt.
Men det var ändå något du delade med dig utav.
Hur fin människa du var, hur du alltid brydde dig oavsett vad. Att du alltid fanns där.
Morfar du var en inspiration, och jag älskar dig något oerhört.
Jag kommer aldrig glömma dig, för mig kommer du aldrig vara helt borta. ❤
Jag är ledsen jag inte kunde närvara på begravningen.
Det var något jag verkligen ville.
Så jag fick vara lite närmare dig en sista gång.
Men Morfar, det finns inte en sekund då jag släppt dig ur mina tankar.
Jag älskar dig nu och för alltid!