Mitt första minne av dig Henka är när min familj var nyinflyttade på Granitvägen 1975 och hade ännu inte lärt känna de andra barnen i området.
Vi vaknade tidigt en morgon av att nån stod och ropade nåt nedanför balkongerna, sen hördes " du tjejen som bor där uppe, vill du komma ut och leka " efter ett tag gav du upp
" nähä, skit i det då " och gick därifrån småsparkandes på några stenar.
Senare på dagen ringde det på dörren och mamma öppnade och så att det var till mig, då så du " Jaha, kan du komma ut och leka nu då "
Du var då 8 år.
Vila i frid