Carl-Henrik Berg

Staffan Werme

2018-06-01

Runt huset. Det var nånstans där det började. Lekarna för barnen från två Sandviksfamiljer, som hittat varandra i fritidshusen i Rättvik. Och stigen över ängarna i Gärdebyn mellan familjen Bergs hus och familjen Wermes blev allt mer upptrampad. Förbi massdasset. Sneddade vid Funks. Och sedan vidare mot nya äventyr. Fladdermössen vid Gettorget. Fågelmorgnarna vid Killingholmen. Baden i Zinksjön. Även sedan vi bytt Sandviken mot Garphyttan i Närke, var det självklart att resan till Rättvik alltid också var en resa till Bergs. Långa sommarlov. Höst, vinter, sport och påsklov handlade om att mötas, vandra stigen mellan husen. Spela spel. Läsa böcker. Naturen. Lekarna. Kaffet med mödrarna (mest) i solen. Charlie och Monika. Göran och Staffan. De två äldsta hade sina egnare liv. Det är en svunnen tid. Men den lever så nära. Och den fortsatte, märkligt nog, trots avstånd i tid och rum. Fjällen. Jag smeker fortfarande den kåsa av en björkvril jag fick av dig när jag gifte mig. Len som barnahud. Gjord under långa ensamma kvällar som stugvärd i Ritsem. Vi bildade familjer. Men anknytningen till Rättvik bestod. Mötena vid midsommar, på badplatsen vid Siljan där vattnet är så klart och mjukt. Alltid samma känsla. Charlie Berg - barndomsvän osvsett ålder. När jag av min bror Göran fick meddelandet om att du gått bort, precis när du hittat hem både vad gäller handens yrkesskicklighet och en plats att åldras på, vid Rättvik - var annars - blir sorgen och vemodet starkt. Sorgen - eftersom du och din familj inte får möjligheten att tillsamman hitta rötterna. Vemodet - eftersom ännu ett band till det ljusa som förgått inte längre finns. Du var alltid den bästa av vänner. Jag kommer att bära dig i mitt minne hela mitt liv här på jorden. Och när vi möts igen, så ska vi ta en morgonvandring till himmelens Killingholme, se kärrsnäpporna landa på grundvattnet, öppna termosen och ta fram smörgåsarna. Och så säger vi till varandra: Detta är livet. Nu går vi upp till de andra och dricker kaffe. Medan solen mjukt färgar bergssluttningen i pastell. Tack för att jag fick vara din vän!

---