Britt-Marie Bremberg

Det gick en gammal odalman och sjöng på åkerjorden. Hand bar en frökorg i sin hand och strödde mellan orden för livets början och livets slut sin nya fröskörd ut. Han gick från soluppgång till soluppgång. Det var den sista dagens morgon. Jag stod som harens unge, när han kom. Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång! Då tog han mig och satte mig i korgen och när jag somnat, började han gå. Döden tänkte jag mig så.(Bo Setterlind)

“Slumra så tyst från sol och vår Slumra så stilla från smärtans tår Ljuv är vilan i ljus och frid Fjärran borta från livets strid “ Käraste BM, du fanns där som min andra-mor under min barndom och du fanns där med dina fina brev o hälsningar efter jag flyttade till England – nu finns du i mitt hjärta o i mitt minne för evigt – sista stora kramen, Cia xxx

Så Lessen jag blev när jag hörde vad som hänt. Jag har saknat kontakten med dej. Förstår att du haft det svårt. Tack för vänskapen vi haft ❤️

Jag håller dig i handen. Jag önskar dig godnatt varje kväll. Du finns här hos mig, i mitt hjärta, för evigt. Din dotter

Min faster Britt-Marie. Jag sitter här på trappan ut mot trädgården i Åstorp och tänker på dig. Du som såg min boklust och hittade rätt varje födelsedag. Jag slukade alltid boken på ett par dagar. Vi delade den glädjen och lusten tillsammans med farmor. Tack för det. Tack också för att du gav mig skratt och värme genom din humor inte ens två dygn innan du lämnade. Att le när jag gick från sjukhuset var inte ens ett tänkbart scenario för mig. Men det gjorde jag. Stort. Du såg alltid till att posten med dina hälsningar kom fram till mig och min familj trots mitt nomadliknande liv. Du såg mig och min familj och kom ihåg. Tacksam är jag. Du gav Anette den värdefulla vikten av att se andra och den gåvan önskar jag ge mina söner. Jag ha förresten gått flera mil i skogen kring Åstorp (under min föräldraledighet) och tänker varje gång på att farfar ägnade mycket tid här. Du och han såg det enkla och vackra och det är ovanligt. Sov gott.