Istället för blommor, ge gärna en gåva till Vildakidz, i Staffans minne. Bg 250-9651 eller Swish 1235383229. IBAN SE60 6000 0000 0009 0192 2048, BIC HANDSESS.
www.vildakidz.se
Från Norrbottens-Kuriren 2018-08-20:
Vännen efter kanotolyckan: "Han var erfaren"
Det var Staffan Syk, 65, som i lördags påträffades död mellan Junkön och Kälkholmen. ”Det är så tragiskt”, säger Rolf Åström, vän med den omkomne sedan många år tillbaka.
Klockan var mellan sex och halv sju på lördagskvällen när den tomma kajaken påträffades ute i Luleå skärgård. Efter en stor sökinsats hittades Staffan Syk avliden i samma område. Allt talar för en tragisk drunkningsolycka.
Rolf Åström var vän med Staffan Syk sedan många år tillbaka. Han berättar om ett liv av äventyr i skogen, på fjället och ute på havet – men framför allt med utförsåkningen i förgrunden.
– Det var hans stora fritidsintresse, som han även förmedlade till sina barn och barnbarn. Han lärde barnbarnen att åka utförsåkning ute i skidbackarna, säger Rolf Åström.
De senaste tio åren utökades detta intresse till att inbegripa längre skidresor. Resor han gjorde tillsammans med sina bröder.
– Nu sist var han i Marocko, men de har också varit Japan och Kaukasien. Senast fanns det varken helikopter eller lift, men då hade de bärare med sig som bar grejerna. Först klättrade de upp och sedan åkte de ner.
Om ingenting kom emellan spelade Rolf Åström badminton tillsammans med Staffan Syk.
– Vi har kört en till två gånger i veckan, i stora drag oavbrutet i 40 år.
Så sent som i onsdags förra veckan hade de trevligt tillsammans på badmintonplanen.
– Det är så tragiskt, så tragiskt...
Rolf Åström tror att Staffan Syk kan ha skadat sig på något sätt när kanoten välte. Eller så orkade han helt enkelt inte simma i säkerhet.
I dag finns en rad frågetecken kring olyckan – och den stora sorgen.
– Han är ju erfaren kanotist, men det blåste ju mycket och han trotsade vågorna. Han var ju van att ta sig upp, om kanoten tippade.
Staffan Syk, som till vardags verkade som styrelseordförande i företaget Polar Print som tillhandahåller hjälpmedel för personer med synnedsättning, efterlämnar hustrun Inger Syk, två vuxna barn och fem barnbarn.
Istället för blommor, ge gärna en gåva till Vildakidz, i Staffans minne. Bg 250-9651 eller Swish 1235383229. IBAN SE60 6000 0000 0009 0192 2048, BIC HANDSESS.
www.vildakidz.se
Från Norrbottens-Kuriren 2018-08-20:
Vännen efter kanotolyckan: "Han var erfaren"
Det var Staffan Syk, 65, som i lördags påträffades död mellan Junkön och Kälkholmen. ”Det är så tragiskt”, säger Rolf Åström, vän med den omkomne sedan många år tillbaka.
Klockan var mellan sex och halv sju på lördagskvällen när den tomma kajaken påträffades ute i Luleå skärgård. Efter en stor sökinsats hittades Staffan Syk avliden i samma område. Allt talar för en tragisk drunkningsolycka.
Rolf Åström var vän med Staffan Syk sedan många år tillbaka. Han berättar om ett liv av äventyr i skogen, på fjället och ute på havet – men framför allt med utförsåkningen i förgrunden.
– Det var hans stora fritidsintresse, som han även förmedlade till sina barn och barnbarn. Han lärde barnbarnen att åka utförsåkning ute i skidbackarna, säger Rolf Åström.
De senaste tio åren utökades detta intresse till att inbegripa längre skidresor. Resor han gjorde tillsammans med sina bröder.
– Nu sist var han i Marocko, men de har också varit Japan och Kaukasien. Senast fanns det varken helikopter eller lift, men då hade de bärare med sig som bar grejerna. Först klättrade de upp och sedan åkte de ner.
Om ingenting kom emellan spelade Rolf Åström badminton tillsammans med Staffan Syk.
– Vi har kört en till två gånger i veckan, i stora drag oavbrutet i 40 år.
Så sent som i onsdags förra veckan hade de trevligt tillsammans på badmintonplanen.
– Det är så tragiskt, så tragiskt...
Rolf Åström tror att Staffan Syk kan ha skadat sig på något sätt när kanoten välte. Eller så orkade han helt enkelt inte simma i säkerhet.
I dag finns en rad frågetecken kring olyckan – och den stora sorgen.
– Han är ju erfaren kanotist, men det blåste ju mycket och han trotsade vågorna. Han var ju van att ta sig upp, om kanoten tippade.
Staffan Syk, som till vardags verkade som styrelseordförande i företaget Polar Print som tillhandahåller hjälpmedel för personer med synnedsättning, efterlämnar hustrun Inger Syk, två vuxna barn och fem barnbarn.
Polar Print i sorg
Det är med stor sorg vi måste meddela att vår käre vän och kollega Staffan Syk omkom i en kajakolycka lördagen den 18 augusti.
Staffan var med och grundade Polar Print i början av 80-talet och har allt sedan dess varit en ytterst omtyckt person i branschen.
Vi i personalen har många ljusa minnen av Staffan, han var en stöttepelare som alltid fanns till hands.
I denna svåra stund går våra tankar framförallt till hans närmaste
En skidprofil har lämnat oss
Staffan Syk, 65 år, en av den alpina skidsportens största eldsjälar i Norrbotten har lämnat oss.
Med stor sorg har vi tagit emot det tragiska beskedet att Staffan förolyckats under en kanottur i Luleå skärgård.
Staffan har under många år varit sekreterare och vice ordförande i Norrbottens Skidförbund och verkat som ledare och f.d. ordförande i Luleå Alpina.
Vi är tacksamma för den tid vi fick tillsammans och våra tankar går närmast till Staffans nära och kära.
/Anders Furbeck och Norrbottens Skidförbund
Staffan Syk avliden 6 september 2018
Det är med stor sorg och saknad som branschorganisation Svensk Syn konstaterar att vi förlorat vår ordförande Staffan Syk i samband med en kanotolycka i augusti. Vi förlorade inte bara en god styrelsemedlem utan även en fin kollega och vän samt en passionerad förkämpe för de synskadades rätt till bättre rehabilitering och bra hjälpmedel.
Staffan har med sin drygt 35-åriga erfarenhet inom synhjälpmedel varit en kreativ drivkraft för utveckling av såväl produkter som processer inom upphandling och förskrivning. Han startade bolaget Polarprint i slutet av 80-talet och har sedan dess varit en tongivande aktör med sitt egna bolag på den svenska och nordiska marknaden.
Staffan var en av initiativtagarna till skapandet av leverantörsföreningen Svensk Syn 2009 och axlade rollen som ordförande redan från början. Föreningen har med Staffan vid rodret åstadkommit och deltagit i en rad framgångsrika projekt som lett till bättre och smidigare processer till gagn för både medlemsföretagen men till sist och syvende den enskilda brukaren av synhjälpmedel.
Det är med djup tacksamhet och glädje vi minns Staffans gärning och personlighet och vi ska på bästa sätt fortsätta förvalta och utveckla det som han brann så starkt för – den synskadades rätt till en bättre vardag.
Enskede i augusti 2018
på uppdrag av Svensk Syn
Jörgen Andersén
Ställföreträdande ordförande
Tack Staffan för ett långt och kreativt samarbete. Dina insatser på hjälpmedelsområdet har kommit väldigt många synskadade till nytta. Även för SRF som organisation har vårt samarbete varit viktigt och vi saknar dig redan.
Med vänliga hälsningar
Håkan Thomsson
Förbundsordförande
Dear Inger and family,
It was a big shock for me to read that Staffan passed away.
I met him the first time in the early 80s. I have always experienced Staffan as a competent and good person. I appreciated his vision, professionally and as human. He was wonderful to work with: honest, transparent, direct ... values that are often rare in the business world.
It was truly a privilege to be able to know Staffan and I am really thankful for this!
I hope for you and your family that the gratitude of the memory may become soon bigger then the sadness of his dead!
I wish you and your family a lot of strength during this difficult time.
Jan Vermeulen,
Bruges, Belgium
Älskade pappa.
Jävla gubbe.
Jag kommer sakna dig i resten av mitt liv.
Ditt engagemang och din passion påverkade alla som är här, på något vis. Om det så var din passion till skidåkning, paddling, simning eller badminton, din kärlek till familjen, ditt engagemang i samhället eller din passion för äventyr. Du påverkade oss. Det finns många som kan berätta att det var du som först lärde dem att åka skidor, tog med dem på deras första off-pist repa, topptur, långfärdsskridskotur eller paddeltur.
Det jag sörjer mest är att mina och Jockes barn, dina barnbarn, inte fick ha klart sin morfar eller farfar. Nike som längtat efter att få gå i din simskola, snart var det ju hennes tur. Vi ställde oss frågan, häromdagen, vem som ska lära Joel. Nike räckte försynt upp handen. Men vem lär henne Oscar och Wille som helst åkte skidor med dig. Och du, som helst åkte skidor med dem, och tog med dem på äventyr vi andra inte ens tänkt på.
Jag har ärvt en hel del av dig. Inte alltid bra saker, gropiga tänder och åksjuka till exempel. Men jag hoppas att jag också har ärvt en del av din passion, ditt engagemang och din livsglädje. Om så inte genetiskt betingat, så genom miljö.
Älskade pappa.
Jävla gubbe.
Jag kommer sakna dig i resten av mitt liv.
Staffan, min äskade bror – du finns inte mer. Det är svårt att ta in. Att vi aldrig någonsin igen kommer att kunna åka skidor, ta en pilsner, eller bara pratas vid.
Även om avståndet i mil var långt fanns du alltid där. Trygg och stabil. Gränslöst lojal och hjälpsam.
I brödraskaran var du Bror Duktig. Oerhört driftig och duglig och kunde det mesta. Men du var rätt kass på att gruva dig. Faktiskt helt oförmögen till det. Stolt gick du i myggjagare – 50 år för sent, vilket väl illustrerar din personlighet. Du brydde dig aldrig särskilt mycket om hur man borde bete sig eller klä sig.
Du var alltid på – med på allt, aldrig någon tveksamhet. Begreppet att: Det är aldrig försent att ge upp – tror jag du aldrig riktigt greppade. Vi åkte mycket skidor tillsammans, där man lätt kunde känna igen din lite knixiga och lätt bredspåriga stil från andra sidan dalen och känna igen din pustande andning i djupsnön bakom sig. Men aldrig mer.
Staffan, min äskade bror och lekkamrat. Du finns inte mer. Kvar finns många ljusa minnen - Och en stor tomhet. För alltid.
Tack för allt. Farväl
Staffan var min bror, min storebror. Och vilken storebror - en klippa - som jag alltid sett upp till.
Han var modig (han oroade sig inte, bara satte igång med sina idéer). Han var stark (han kunde ta i o arbeta hur länge som helst). Han var klok (han kunde allt!).
Och ändå var han så lugn o ödmjuk, så generös o otroligt hjälpsam.
Jag vet inte vad som hände där ute på fjärden...något gick snett...det enda vi med säkerhet vet, trots att det är svårt att ta in, är att Du är borta, att vi inte får se Dig mer.
Och det känns helt absurt...så fel...så orättvist - Du skulle ju ha många år kvar! (Pensionärstid m Inger, se barnbarnen växa upp, ...o fler äventyr.)
För mig känns det som en ofattbar förlust - en hörnsten i mitt liv som är borta.
Och jag kan bara tänka mig hur hemskt det måste vara för Er, närmsta familjen i Luleå - det blir ju förskräckligt sorgligt o tomt...jag beklagar verkligen.
Men Staffan - Du var en fantastisk människa, en enastående människa.
Jag vill hedra Dig. Jag vill tacka Dig för allt. Farväl.
/Peter
En dag i flatljus åkte vi med barnen i Riksgränsen. Det var en fantastisk dag som avslutades med ett av dina favoritåk. Barnen var trötta men så letade sig solen fram och dagen blev fulländad. Tack Staffan för turen och den kommer alltid finnas kvar hos oss.
Finaste Staffan, som vi kommer att sakna dig! Tack för att du tog med Ludvig på hans första slalomsvängar och isjaktstur på spegelblank is. Mest av allt, tack för att du och Inger alltid fått oss att känna oss välkomna att följa med på allt.
När vi träffades sist i skärgården, vände jag mig precis om när du sträckte fram handen för att hjälpa Inger upp ur kajaken. Det var en så kärleksfylld handling, en utöver det vanliga och ett tecken på en sådan kärlek som alla människor önskar sig.
Tack för alla fina minnen!
Massor med kärlek och styrkekramar till dig, Inger.
Det hände ganska så ofta att Staffan svarade när jag utanför kontorstid ringde med något slag av spörsmål rörande hjälpmedel. Sista gången blev torsdagen innan den ödesdigra händelsen. Staffan svarade, trots att arbetsdagen var slut och satt på en buss, som alltid på sitt eftertänksamma och hjälpsamma vis. Vi skulle höras vidare följande måndag. Nu blev det inte så.
Mina tankar går till familjen, vänner och kollegor.
Paul Forsberg
Tekniker, Syncentralen Göteborg
Du är saknad Staffan. Det är obegripligt att du inte finns bland oss längre.
Vila i frid min vän
Till Inger: Du kan inte hindra sorgens fåglar från att flyga över ditt huvud.
Men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår.
Jag beklagar sorgen
Jag har så många och ljusa minnen av Staffan från vår barndom, när vi var 10-12 år gamla. Det var så mycket som var roligt runt Staffan. Redan under pojkåren var det en hel del kanotpaddling, skidåkning, stora akvarier, högläsning för Björns & Sörens mamma, som var blind och översatte böcker till Braille. Vi blev belästa småkillar… Staffan var alltid snäll, bussig och inkluderande, en riktigt god vän. Vi fick åter kontakt på senare år via FB och skulle återse varandra i höst. Så outsägligt sorgesamt att det inte blev så… Jag kan inte förstå att du inte finns bland oss längre, det är svårt och smärtsamt att ta in. Mina tankar går till Inger, Malin och Joakim, med förhoppning om att ni må finna kraft i denna svåra tid. Vila i frid, vännen Staffan.
Look at the stars. Look how They shine for you.
Våra tankar finns hos Inger, Malin & Joakim,
med familj.
När det ofattbara inträffar, finns det inga ord...
Varmaste kramen till er! ♥️
Vårt varmaste deltagande till hela familjen. Vi har så många fina minnen från Måttsund och Luleå alpina under Staffans ledarskap. Alltid lika lugn och elegant. En genuin friluftsmänniska. Må Du vila i frid.
Anita, Göran, Erik och Victoria Westerström
En god vän och granne har hastigt lämnat oss i stor saknad. Så tråkigt och ofattbart. Vår styrelse och studiecirkel blir sig inte lik utan dig. Våra tankar går till familjen.
Föreningen Gültzaus vänner
För 20 år sedan blev jag anställd på Polar Print i Malmö och har alltsedan dess trivts förträffligt med arbetet och kollegerna. Staffan har alltid funnits där, så varm person full av empati och kunskap som han gärna delade med sig av. Våra företagsmöten innehöll förutom vanliga programpunkter och Staffans betraktelser även någon äventyrlig ingrediens som utmanade och samlade ihop oss anställda. Jag minns med glädje Polar Prints 10-års jubileum i Storforsen då några av oss dundrade fram genom skogen på varsin häst medan andra forsrände. Vi har även fått vandra i fjällen och upptäcka den fantastiska naturen i norr. Det är så jag ser Staffan. Genuint snäll, äventyrlig och full av levnadsglädje och nyfikenhet. Saknar enormt. Tänker på Inger, Jocke och Malin samt barnbarnen.