Information

Inger Svenneke

  • 1945.03.27 - 2016.01.10

Inger och hennes Gröna Moln

Ingers intresse för kläder och mode visade sig tidigt i tonåren. Dåtidens ikoner som Farah Diba och forntidens Nefertiti inspirerade henne under ungdomsåren. Gröna Moln och Blått Gräs Efter anställning som modist och försäljare i boutique bestämde hon sig för att satsa på design av kläder av alldeles egen utformning och att öppna butik: Gröna Moln och Blått Gräs. Namnet kom till i tidens anda. Bland de första kollektionerna var en glaminspirerad look som bland andra lockade in Abba i affären. Så blev Inger känd som skapare av kläderna i Brighton. På filmupptagningarna ser man hur originalkläderna – kjolarna tex – lyser och förstärker rörelserna. Det som genomgående utmärkte Ingers formgivning var en unik följsamhet med bärarens kropp. Hon var utbildad tillskärare och tillverkade egna mönster på löpande band. Men designen utformades alltid med en levande människas kropp.  De första åren var Ingers design kommersiell. Att stora klädkedjor kopierade gjorde att hon tappade intäkter. Det ledde in Inger på mer komplicerade uttryck och avantgarde. Avantgarde och konstfullhet – Gröna Moln I ny lokal på Västerlånggatan krönte Inger sin karriär. Inger behöll och förstärkte en grundidé om att kombinera material och färger. Mest kända och framgångsrika blev hennes mångfärgade kavajer där hon använde allt från enkel bomull till handvävd tweed. Kundkretsen var rikt blandad. Men genomgående kom individualister som älskade det vackra och unika att leta upp Gröna Moln. Åtskilliga besökare från hela världen berättade att de alltid besökte Ingers affär när de var i Stockholm. Konstnärer, artister och DJs var lika regelbundna kunder.  Saga och fantasi Ingers sista kollektion, eller snarare kollektioner för formen utvecklades över tiden, berörde framför allt unga med känsla för det drömska och fantasifulla.  Tröjor, dräkter och kappor ofta i dova färger med långa luvor och förlängda ärmar förde tankarna till medeltidens klädedräkter. Knappast kläder att bära på formella arbetsplatser syntes de istället ofta på unga flickor med esoteriskt sinnelag. Att också äldre bar upp plaggen visade på att Ingers kollektioner var gränsöverskridande. Inte för alla, men för var och en med känsla för det vackra och speciella.