Björn har ankrat upp i viken och mönstrat av — för gott.
Han förlorade en sista, hård kamp mot cancern och har nu lämnat oss.
Några ytterligare ord från en poet som inspirerade Björn i livet och i eftertanken.
"Se hur jag sitter<br />
som en uppdragen eka.<br />
Här är jag lycklig.
Alléerna lunkar<br />
i koppel av solstrålar.<br />
Ropade någon?"
( utdrag ur Den stora gåtan, 2004 av Tomas Tranströmer)
<br />
<img title="Från Djupdykning.se, Björns sista funderingar och tankar" src="http://blogg.djupdykning.se/wp-content/themes/twentyeleven/images/headers/lanterns.jpg" alt="Från Djupdykning.se, Björns sista funderingar och tankar" width="1000" height="288" />
Björn har ankrat upp i viken och mönstrat av — för gott.
Han förlorade en sista, hård kamp mot cancern och har nu lämnat oss.
Några ytterligare ord från en poet som inspirerade Björn i livet och i eftertanken.
"Se hur jag sitter<br />
som en uppdragen eka.<br />
Här är jag lycklig.
Alléerna lunkar<br />
i koppel av solstrålar.<br />
Ropade någon?"
( utdrag ur Den stora gåtan, 2004 av Tomas Tranströmer)
<br />
<img title="Från Djupdykning.se, Björns sista funderingar och tankar" src="http://blogg.djupdykning.se/wp-content/themes/twentyeleven/images/headers/lanterns.jpg" alt="Från Djupdykning.se, Björns sista funderingar och tankar" width="1000" height="288" />
Björn!
En gammal FljP vill tacka Dig för alla roliga meningsutbyten med Dina friska synpunkter på det mesta, allt framfört med både stor tvärsäkerhet och en humoristisk glimt i ögonen. Du var en färgstark kamrat, som vi länge kommer att sakna, men aldrig glömma.
Din namne Björn
Skriv ett minnesord
Petra
2023-12-08
Mer än sju år har förflutit sedan du lämnade oss Björn och du finns i mina tankar dagligen. Jag saknar dig väldigt mycket och tänker tillbaka på alla åren då mamma och du bodde på Kungsvik med stor värme. Hos er kände jag mig hemma. Du hade en stor personlighet, var hjälpsam, stark och en trygg klippa för många omkring dig. Jag hoppas att du har det bra på andra sidan och att det finns vackra hav att segla på där också 🌻
Tack Björn för att jag fick förmånen att få lära känna dig, om än sent för oss båda. Minnena från dig och dina upptåg kommer ständigt att bevaras i ubåtskretsar, var så säker. Hos ubåtskamraterna förblir du odödlig.
Vila i frid.
Robert, Veronika och Gabrielle med familjer 2016-11-30
Maria och Waldemar 2016-11-30
Kerstin Juhlin-Dannfelt
2016-11-29
Björn
Första gången Du var med Mary på Barnvik, bombarderade Du mig med frågor och påståenden - så att jag glömde att trampa vatten och höll på att drunkna!
Sista gången Du var på Barnvik, hjälpte Du mig - så att jag inte skulle bli överkörd av Vägföreningen!
Tack för Din omtanke och ovärderlig hjälp!
Kerstin
Den bästa av grannar finns nu i våra minnen. En mycket grå, regnig och kall bröllopsmorgon i oktober 2009 förstod vi att vi fått en mycket kär granne på köpet när vi flyttat till hus. Du stormade in genom dörren (ingen knackning vilket blivit ditt signum och också en välkommen självklarhet) "Ingen panik hojtade du, oroa er inte. Lagom till vigsel är slut så kommer solen fram!" Med dig hade du den senaste väderuppdateringen från yr.no som mycket riktigt visade en liten sol vid 16-tiden. Vi har kvar utskriften, den sitter i vårt fotoalbum från den dagen och är ett kärt minne. Liksom ditt och Marys tal till oss (du vet det där om äktenskapet och kalla kriget :-)Vi minns så många stunder och samtal vid vårt köksbord och i vår trädgård. Du var mån om att vi hade det bra och våra barn har sett dig och Mary som självklara familjemedlemmar. Vi saknar dig. Barnen saknar dig och frågar efter dig. Line föreslog att vi ska leta reda på en stege och klättra upp till dig i himlen. Vi fantiserar att vi gör det och du har det bra. Molnen är ju så mjuka säger Elva. Hos oss finns du alltid kvar.
När novembersolen dristar sig fram mellan molnen och ger en blek solgata på Långtarmens vatten - då känner jag att något saknas. Något saknas utefter sjökanten här hos oss som bor längst upp på det nordvästra hörnet av Färingsö. Något är för alltid förändrat. Björn kommer inte mera och förtöjer sin eka vid min brygga. Han kommer inte mera med god fart i sin gamla röda bil farande nedför min backe. Han knackar inte mera på min dörr och blir inbjuden på en enkel fika med tillhörande hetlevrade diskussioner. Diskussioner som fortfarande får mig att sucka -men jag minns dem med saknad och jag minns våra samtal som var blandade också med vardagsbekymmer och djupa tankar. Det är klart att jag som granne saknar Björn. Vi har varit grannar i nästan 50 år. Goda grannar.
Jag vill tillägga att jag under de senaste åren har imponerats av Björns omsorger vad gäller Marys och sin egen hälsa. Björn har kämpat gott och nu önskar jag - precis som många av er andra som skrivit minnesord - att det är lugnt och gott för Björn.
Mina och min familjs tankar går också till Mary och de närmsta släktingarna. Vi vet att det är tungt att förlora den som står en riktigt nära.
Lena + de övriga Jonssons på Sjölunda
Björn,
Jag och mina kamrater i styrelsen för Kungsberga Vägförening minns dej som den karismatiske ordföranden under många år. Du har varit en synnerligen aktiv pensionär, alltid haft en åsikt om saker och ting. Men du checkar ut med flaggan i topp!
Björn,
Jag fick förmånen att ha dig som lärare i unga år. Du hade som få insikt och förståelse för ubåtselevernas framtida behov. Tyvärr så förstod inte alltid alla dig- eller så ville de inte Men, jag förstod dig och har haft stor nytta av de kunskaper som du gav mig. Du var före din tid på många olika plan och när du bestämt dig för något så drev du din idé, så att det hände saker! Dina aforismer var utöver det vanliga, fyndiga och träffsäkra, men de stannar inom en begränsad krets...
Björn, jag kommer alltid att minnas dig med stor värme och jag är glad och tacksam för att jag fick förmånen att lära känna dig!
"FF OA, ZL 1"
Christer Brandt
Björn!
Tack för alla fina minnen. Du kommer aldrig att bli glömd, men alltid saknad.
Figge
PS
Efter 39 år så måste jag nu erkänna att jag lät även lärarinnan gå ombord på ubåten vid studiebesöket trots att du som FC uttryckligen sagt att bara fjärde-klassarna från Västerhaninge skola skulle få se ubåten Delfinen från insidan, ingen lärarinna. Vi kommer båda ihåg vilka egenskaper du ansåg att en lärarinna karakteriserades av just då. Men det får bli vår hemlighet.
DS
Björn!
Många roliga stunder har vi haft.
Glömmer aldrig när vi hade fått upp ubåten i 13 knop, då sa du kan vi alltid köra så här fort och öronlapparna på din huva fladdrande i motvinden och regnet.
GMY
Bertil och Ubåtsklubben Hajen.
Chefen,
Fick som ung fänrik segla under Ditt befäl på minfartyget ”Älvsborg”. Imponerades över din energi, målmedvetenhet och dina fackkunskaper. Ett av flera exempel på detta var när ubåtarnas övningstorpeder skulle hittas efter genomförd målgång. Flottiljens adjutanter ville åt ett håll, Du åt ett annat och självklart var de där torpederna hittades.
Uppskattade också glimten i ögat. Vid mitt första vitsordssamtal inledde du med följande ord; ”Lundell! Du är vår bäste fänrik! Å andra sidan har vi bara en, hahahaha!”. En inledning som avdramatiserade fortsättningen av samtalet för den nervöse fänriken.
Vila i frid
Jeanette, Philipp, Alexander och Isabella 2016-11-18
Lars Nordenberg
2016-11-18
Tack Björn för de mer än 40 år sedan vi möttes första gången. Jag var elev och du lärare på "Valrossen" under ubåtskursen. Där höll du oss i herrans tukt o förmaning. Ve den som råkade trycka på fel knapp eller inte kunna sin hemläxa. Din härliga kommentar, "bry er inte om vad det står i boken" ! Det är vad jag säger o lär er som gäller. Ord o inga visor.
Detta har du haft med dig genom hela livet, rak, rättfram och utan omskrivningar.
På senare år har vi haft en trevlig samvaro tillsammans i ubåtsklubben Nordkaparen med bl.a. flera resor till Norge och deras ubåtsklubb. Så sent som i september i år deltog du trots din sjukdom.
Vi kommer att sakna dig Björn men du kommer alltid att finnas kvar i vårt minne.
Lars Nordenberg samt
Kamraterna i ubåtsklubben Nordkaparen.
Att vara din vän har känts mycket betydelsefullt. Det som gjorde dig till en speciell person var bl.a. ditt civil kurage, din självkänsla och din förmåga att lyssna. Vår diskussioner blev aldrig tråkiga. Sakfrågor blandades naturligt med massor av humor.
Du är mycket saknad av oss båda.
Tin & Guje
Det blåste kuling, men vår nya 5 tons segelbåt måste ändå vändas vid bryggan. Björn tog befälet och sedan var det klart. Och så har våra kontakter fortsatt. Det fanns alltid en generös hjälpsamhet i Björns närvaro. När min son fick batteriproblem med sin båt, var det Björn som ryckte ut (han fick en anledning att köra till sin favoritort Vaxholm ;-).
Det blev gubbaseglingar med livaktiga diskussioner, där Björn inte gjorde någon hemlighet av sin politiska hemvist. När vi tyckte det blev jobbigt räckte det med: ”Lägg av Björn”. Sedan fortsatte samvaron.
Jag gillar besvärliga typer som kan ge och ta med samma goda humör. Björna hade mycket av båda.
Även under behandlingen på Danderyds sjukhus kunde vi prata om det bästa och det värsta. Och vi planerade för nästa segling till Rosättravarvet. Tyvärr lade ett ordentligt blåsväder hinder i vägen och några dagar senare fick jag gå ensam för motor. Jag saknade Björns: rättframma kommentarer och lär göra det länge än.
Björn, ditt energiknippe! Du har nu gått vidare till en annan energiform! Du är inte död, du har omvandlats. Men du är saknad av oss som lärt känna dig. Tack, Björn och finn frid där du är nu! Vi ses när det är min tur.
Störig och hjälpsam. Ja, så kommer jag att minnas dig, Björn!
Störig
Det hjälpte liksom inte att ta adjö med ord, handslag eller vänskaplig kram de oräkneliga gångerna du besökte oss. Nä, fanns det ett signalhorn i bilen/båten skulle det minsann användas. Annars fick det bli rösten. Gärna på håll så ingen undgick det. Oavsett tid på dygnet!
Hjälpsam
"Antingen så gör du nånting...eller så gör du ingenting" – Mikael Persbrandts starka ord som ambassadör för Unicef påminner mig om dig, Björn.
Du gjorde verkligen någonting för alla som du ansåg behövde hjälp. Utan gränser. En fantastisk egenskap jag önskar att jag hade mer av. Ja, som fler hade mer av.
En första klassens medborgare således.
Nu har Sverige, bekanta, vänner och familj förlorat en medborgare av rang.
Som sådan har du en ovillkorlig rätt att vila i frid, Björn!
Vilken tur vi hade att vi fick lära känna varandra nu på livets sista dykningar. Våra kamratresor i bilen där vi lyssnade på varandras livsberättelser var mycket uppskattade..från båda håll, tror jag.
Mest uppskattade jag din oräddhet och tydlighet och jag kommer hålla ditt minne varmt om hjärtat!
Vi syns nog, Björn!
Jag saknar dig så otroligt mycket Björn! Det känns som att allt har blivit tomt, tyst och sorgligt nu. När du inte finns hos oss är sig ingenting likt och världen känns som en dyster och färglös plats. Jag hoppas att du visste, kände och vet hur mycket du har betytt för mig. ⛵Petra