Jag har köpt min biljett, och står på perrongen.
Ett underligt tåg … Det är sista gången.
Jag reser, men vet inte vart eller hur.
Jag frågade, om det fanns en retur.
Då log han i luckan och stack ut sin näsa,
och sa att det var en enkel resa.
Så ofantligt enkel.
Så går jag in i min sovkupé,
Tänk något bagage har jag inte mé.
Allt verkar så underligt - här är konduktören,
men han bär ej uniform,
med knappar och snören.
Han bär på en lie – jag vet han är döden,
han som vet slutet, på människors öden.
Märkvärdigt att jag inte är rädd,
jag ligger så stilla i min bädd.
Han ler så vänligt, han klipper biljetten,
för sista resan, till himmelska rätten.
Han mumlar faderligt:
”Det blir inte värre.
Sov gott och lugnt,
jag skall ej, väcka min herre.”
Jag har köpt min biljett, och står på perrongen.
Ett underligt tåg … Det är sista gången.
Jag reser, men vet inte vart eller hur.
Jag frågade, om det fanns en retur.
Då log han i luckan och stack ut sin näsa,
och sa att det var en enkel resa.
Så ofantligt enkel.
Så går jag in i min sovkupé,
Tänk något bagage har jag inte mé.
Allt verkar så underligt - här är konduktören,
men han bär ej uniform,
med knappar och snören.
Han bär på en lie – jag vet han är döden,
han som vet slutet, på människors öden.
Märkvärdigt att jag inte är rädd,
jag ligger så stilla i min bädd.
Han ler så vänligt, han klipper biljetten,
för sista resan, till himmelska rätten.
Han mumlar faderligt:
”Det blir inte värre.
Sov gott och lugnt,
jag skall ej, väcka min herre.”
Sista Resan
Jag har köpt min biljett, och står på perrongen.
Ett underligt tåg … Det är sista gången.
Jag reser, men vet inte vart eller hur.
Jag frågade, om det fanns en retur.
Då log han i luckan och stack ut sin näsa,
och sa att det var en enkel resa.
Så ofantligt enkel.
Så går jag in i min sovkupé,
Tänk något bagage har jag inte mé.
Allt verkar så underligt - här är konduktören,
men han bär ej uniform,
med knappar och snören.
Han bär på en lie – jag vet han är döden,
han som vet slutet, på människors öden.
Märkvärdigt att jag inte är rädd,
jag ligger så stilla i min bädd.
Han ler så vänligt, han klipper biljetten,
för sista resan, till himmelska rätten.
Han mumlar faderligt:
”Det blir inte värre.
Sov gott och lugnt,
jag skall ej, väcka min herre.”
Jag har köpt min biljett, och står på perrongen.
Ett underligt tåg … Det är sista gången.
Jag reser, men vet inte vart eller hur.
Jag frågade, om det fanns en retur.
Då log han i luckan och stack ut sin näsa,
och sa att det var en enkel resa.
Så ofantligt enkel.
Så går jag in i min sovkupé,
Tänk något bagage har jag inte mé.
Allt verkar så underligt - här är konduktören,
men han bär ej uniform,
med knappar och snören.
Han bär på en lie – jag vet han är döden,
han som vet slutet, på människors öden.
Märkvärdigt att jag inte är rädd,
jag ligger så stilla i min bädd.
Han ler så vänligt, han klipper biljetten,
för sista resan, till himmelska rätten.
Han mumlar faderligt:
”Det blir inte värre.
Sov gott och lugnt,
jag skall ej, väcka min herre.”
Denna administrationsavgift säkerställer uppföljning av köpet till rätt florist. Det inkluderar godkännande från floristen och vid behov påminnelser till floristen att godkänna beställningen. Avgiften täcker även kundsupport för blomstinköp.
Människans dagar är som gräset:
hon spirar som blomman på marken,
så sveper vinden fram, och den är borta,
platsen där den stod är tom.
Men evigt varar Herrens nåd.