Lars Vestman

Det var inte alltid helt enkelt att växa upp på landet. Alla hade det tufft på den tiden och det krävdes alltid att man skulle hjälpa till. Vi var aldrig omöjliga du och jag. Vi kom oftast bra överens och tyckte om varandra. Du var en ofta använd barnvakt. Mina barn älskade när du kom och du var aldrig svår att ha och göra med. Själva livet förde oss ut på olika vägar. Jag flyttade långt bort och du började studera i Uppsala. Där någon gång började dina problem, först med sömnen men du och mamma kämpade på och det gick bra i långa i perioder. När Carl föddes var du stolt som en tupp och hade stora förhoppningar inför framtiden. Vi talades ofta vid och jag hälsade också på dig. Jag minns en gång när vi gick i skogen och plockade bär och du var så lycklig för Delia skulle komma hit. Ni skulle äntligen gifta er och du pratade om det hela dagen. Ingen människa styr över sitt eget liv och din Gudstro kunde inte alltid hjälpa dig. Livet blev med tiden en strid och du hade många väderkvarnar på din stig. Men bakom allt detta fanns det alltid en annan Lars. Min lillebror som alltid ville alla väl. Hoppas att du fått frid nu. Sov i ro Lars. Din syster Kristina.

Mitt i sommaren nåddes vi av budskapet att Lasse inte längre finns hos oss. Tankarna svindlade många år bakåt i tiden och gjorde små stopp här och där. Jag mindes när vi var små och Lasse kom farande och var barnvakt åt oss. Hur spännande var inte det. Alltid glad och snäll och fick oss alltid att trivas. Mest minns jag nog en sparktur ett sportlov för säkert 45 år sedan. Lasse som studerade i Uppsala och jag som gick i skolan i Säter tillbringade lovet tillsammans i Köningshyttan. Sparkturen gick runt byn, förbi ladan och genom Pershyttan hem. Som vi skrattade. Jag läste franska för första gången i mitt liv och Lasse bidrog med sina erfarenheter av detta märkliga språk. Allra roligast hade vi åt "dans i kabinen". Livet var allt bra bekymmersfritt då och först senare förstod jag att det inte var lika bekymmersfritt för Lasse. Allt gott han menat att göra har inte alltid blivit så bra och ofta skapat bekymmer för honom själv. Det har dock alltid funnits en god tanke bakom och ett varmt hjärta som klappat för rättvisa och lika villkor åt alla människor. "Det liv är icke längst som längst har varat Den levat längst som fyllde livet bäst Den är ej rikast som mest har sparat Nej Den rikast är som givit mest" Vila i frid älskade farbror Lars