Agneta
När någon nära rycks bort, finns förstås ingen lämplig tidpunkt. Jag muttrar över att Du inte fick se slutet på TV-serien ”Förväxlingen”, som Du tyckte var så spännande liksom alla korsord som utan Din hjälp nu bara blir halvlösta. Många andra saker passar också bara att göra tillsamman med Dig. Om jag fick som jag ville, skulle Du fortfarande finnas bland oss.
Men ödet bestämde något annat.
När jag nu stillar mig, får jag en känsla av ömhet. Jag tänker på att Du har fått uppleva barn, barnbarn och till och med barnbarnsbarn. När det nu var bara oro och smärta som återstod, unnar jag Dig att få vila av hela mitt hjärta.
Tack för allt trevligt vi haft! Jag saknar Dig!
Kram Barbro