Gunborg Stange Båvenäs

Tack Gunborg för att du ville leva med mig i mer än 50 år.    Vi gifte oss unga, och du avstod från en egen yrkeskarriär för att i stället föda och fostra fyra barn, och för att ta hand om din familj och om hus och hem.    Du höll ihop vår stora familj, och genom dig var vårt hem en samlingspunkt för alla våra barn och deras familjer.  Barnbarnen tydde sig till dig, och du gav dem naturlig omtanke och respekt.  Din stora sorg var att inte få se alla barnbarnen växa upp och få veta vad det blev av dem.    Du var den enda jag någonsin ville ha.  Du var den vackraste jag har mött, du var trogen, pålitlig och ärlig, och jag tror att du älskade mig, som jag dig.  Vi förstod oss aldrig helt på varandra, och kanske var det, utöver ren och skär kärlek, en orsak till att vi drogs starkt till varandra.  Det fanns hela tiden något kvar att längta och sträva efter.     Nu är det så tomt utan dig. Jag har förlorat inte bara dig, utan en stor del av mig själv också.    Anders