Blanca Brassiolo

1933.08.29 - 2018.02.20

  Blanca var dotter till Albertina Gianotti och Francisco

  &nbsp;Brassiolo; det yngsta barnet av fem syskon. Hon

  var född och uppvuxen i Santiago del Estero,

  Argentina men bodde i staden Córdoba fram till

  1982 när hon kommer till Sverige med sina två

  döttrar och bor i Gävle fram till 1992. Det år

  återvänder Blanca till Argentina och bosätter sig i La

  &nbsp;Falda, en liten ort utanför staden Córdoba. Där bor

  hon ytterligare 12 år i ett litet hus med trädgård

  som hon varsamt skötte. 2014 lämnar Blanca

  Argentina för sista gång och bosätter sig i Gävle,

  nära döttrarna och bor på omsorgsboendet

  Kristinelundsgården.<br />
  <br />
  Blanca var en hängiven och kärleksfull mor, generös

  och omtänksam mot andra människor. Hon var

  vetgirig och intresserad av litteratur och

  samhällsfrågor. Med&nbsp; stor integritet och vilja levde

  hon i enkelhet och enskildhet.

  Blanca var dotter till Albertina Gianotti och Francisco

  &nbsp;Brassiolo; det yngsta barnet av fem syskon. Hon

  var född och uppvuxen i Santiago del Estero,

  Argentina men bodde i staden Córdoba fram till

  1982 när hon kommer till Sverige med sina två

  döttrar och bor i Gävle fram till 1992. Det år

  återvänder Blanca till Argentina och bosätter sig i La

  &nbsp;Falda, en liten ort utanför staden Córdoba. Där bor

  hon ytterligare 12 år i ett litet hus med trädgård

  som hon varsamt skötte. 2014 lämnar Blanca

  Argentina för sista gång och bosätter sig i Gävle,

  nära döttrarna och bor på omsorgsboendet

  Kristinelundsgården.<br />
  <br />
  Blanca var en hängiven och kärleksfull mor, generös

  och omtänksam mot andra människor. Hon var

  vetgirig och intresserad av litteratur och

  samhällsfrågor. Med&nbsp; stor integritet och vilja levde

  hon i enkelhet och enskildhet.

CLAUDIA

2018-03-22

Mi querida tia Blanca: al pensar en ud, las tardes de domingo vienen a mi mente, caminatas tranquila con tibio sol y luego un rico cafe y una charla amena y sincera de la vida, recuerdo sus cumpleaños donde no sabia que regalarle , con el paso del tiempo descubri que un ramo de fresias era lo mejor, simple y alegraban sus ojos, lo feliz que era preparando todo para agazajarnos junto a sus grandes amigos Amalia y Carlos. admire su lucha por por los niños y las mujeres, caracter inquebrantable, quien diria al verla de apariencia fragil... Querida tia , pude no estar de acuerdo con Ud en algun momento , pido perdon si alguna vez no fui correcta , pero le cuento que la quise mucho y la guardare en mi corazon. Buen regreso a su esencia , que la luz que no tiene fin sea su compañia. Con amor Claudia

Visa mer Visa mindre

Malin
2018-03-19

Alejandra
2018-03-01

Marcela
2018-02-27

Alejandra & Marcela

2018-02-26

Caricia Madre, madre, tú me besas pero yo te beso más. Como el agua en los cristales son mis besos en tu faz. Te he besado, tanto, tanto que de mí cubierta estás y el engraje de mis besos no te deja ya mirar... Yo te miro, y te miro sin cansarme de mirar y qué lindas niñas veo a tus ojos asomar... El estanque copia todo lo que tú mirando estás, pero tú en los ojos Copias a tu niña y nada más. Los ojitos que me diste yo los tengo que gastar en seguirte por los valles, por el cielo y por el mar Gabriela Mistral Poesía que le regalamos a mamá en su cumpleaños en 1974.

Visa mer Visa mindre