Vår älskade mamma, mormor, farmorsmor och syster har lämnat oss efter en tids sjukdom, vid en ålder av 95 år. Närmast sörjande är döttrarna Berit och Marie, deras familjer och hennes syster Anna Thyr.<br />
<br />
Mormor föddes en novemberdag 1922 i byn Sandnäset. Platsen är vackert belägen en kort promenad från Luleälven, mellan Luleå och Avan. I hennes familj, familjen Nilsson, fanns det fem syskon, samt en syster som dog i spädbarnsåldern. Mormor berättade ofta livfullt om jordbrukets skötsel och om djuren på gården. Hemmanet hade varit i släkten Nilssons ägo sedan mormors farfar, Johan Petter Nilsson, köpte det 1893. Då var mormors pappa endast tolv år. De levde inte i överflöd men behövde inte heller svälta, har mormor berättat.<br />
<br />
Storebror Bengt sågs som familjens hopp och framtid – som äldste och ende sonen var han utvald att ärva hemmanet. I samband med ett ärende till Gammelstad en vinterdag gick Bengt genom isen och drunknade, dryga 30 år gammal. Den tragiska händelsen kom som ett mycket hårt slag mot familjen Nilsson. Hur skulle det bli nu, vem skulle sköta gården i framtiden? Hela byn ställde upp och stöttade den drabbade familjen. Mormor höll broderns minne levande och sörjde honom hela livet igenom.<br />
<br />
Efter skoltiden flyttade mormor in till stan och fick anställning på Producentföreningen. I slutet av 40-talet träffade hon sin blivande make Axel Landström. De fick två döttrar, Berit och Marie. Mormor fick därefter anställning på Länsstyrelsen och senare Länsrätten där hon arbetade fram till sin pension.<br />
<br />
De tre husen i Sandnäset blev systrarnas sommarvistelser. Skötseln och iordningställandet av denna enkla men vackra plats kom att bli en stor del av mormors livsgärning. Jag minns med värme alla solmogna jordgubbar, hemlagad rödvinbärssaft och rullströmming med nyplockad potatis direkt ur landet.<br />
<br />
Hemlagad lingonsylt av bär som hon själv plockat i skogen var ett annat måste för mormor så länge som hon kunde. Även sista året på Bergvikens vård- och omsorgsboende efterfrågade hon hemlagad sylt. Detta är bara ett av många exempel på en typ av små men väl genomarbetade ting som låg mormor varmt om hjärtat. Mormor strävade alltid efter det enkla och rejäla.<br />
<br />
När jag ser mormor framför mig ser jag henne stå i köket, i full färd med att laga mat, baka, sylta eller safta. Hon såg alltid till att ha favoritkakorna ökensand, syltkakor eller något annat gott bakverk att bjuda på till kaffestunden.<br />
<br />
Mormor var tidigt ute med ett gediget miljötänk, att källsortera och kompostera var självklarheter för henne. Värnandet om miljön gick också hand i hand med hennes intresse för samhällsfrågor. Som jag minns det gick P1 alltid på högvarv – den lilla batteridrivna radion fick till och med följa med ut i potatislandet när hon rensade ogräs.<br />
<br />
Jag tror att mormor verkligen älskade livet. Hon visste hur man med små medel kan uppnå hög livskvalité. Hon kämpade på in i det sista, men till slut blev sjukdomen henne övermäktig.<br />
<br />
Så tack för allt mormor, när jag ser tillbaka på min barndoms somrar är det som någonting ur Alla vi barn i Bullerbyn. Du var med och gjorde det möjligt. Jag vill gärna tro att du befinner dig på en plats, inte helt olik Sandnäset, där du är omgiven av din kära mor och far, storebror Bengt, moster Anny och moster Margit, morfar, Tedde och alla de som du höll kär. Kanske sitter ni där i solen och äter varsin åkerbärsbakelse med vispgrädde. Och en dag hoppas jag att vi ses där igen.<br />
<br />
<br />
En kärleksfull sista hälsning<br />
<br />
Gustav Ekenberg<br />
Dotterson
Vår älskade mamma, mormor, farmorsmor och syster har lämnat oss efter en tids sjukdom, vid en ålder av 95 år. Närmast sörjande är döttrarna Berit och Marie, deras familjer och hennes syster Anna Thyr.<br />
<br />
Mormor föddes en novemberdag 1922 i byn Sandnäset. Platsen är vackert belägen en kort promenad från Luleälven, mellan Luleå och Avan. I hennes familj, familjen Nilsson, fanns det fem syskon, samt en syster som dog i spädbarnsåldern. Mormor berättade ofta livfullt om jordbrukets skötsel och om djuren på gården. Hemmanet hade varit i släkten Nilssons ägo sedan mormors farfar, Johan Petter Nilsson, köpte det 1893. Då var mormors pappa endast tolv år. De levde inte i överflöd men behövde inte heller svälta, har mormor berättat.<br />
<br />
Storebror Bengt sågs som familjens hopp och framtid – som äldste och ende sonen var han utvald att ärva hemmanet. I samband med ett ärende till Gammelstad en vinterdag gick Bengt genom isen och drunknade, dryga 30 år gammal. Den tragiska händelsen kom som ett mycket hårt slag mot familjen Nilsson. Hur skulle det bli nu, vem skulle sköta gården i framtiden? Hela byn ställde upp och stöttade den drabbade familjen. Mormor höll broderns minne levande och sörjde honom hela livet igenom.<br />
<br />
Efter skoltiden flyttade mormor in till stan och fick anställning på Producentföreningen. I slutet av 40-talet träffade hon sin blivande make Axel Landström. De fick två döttrar, Berit och Marie. Mormor fick därefter anställning på Länsstyrelsen och senare Länsrätten där hon arbetade fram till sin pension.<br />
<br />
De tre husen i Sandnäset blev systrarnas sommarvistelser. Skötseln och iordningställandet av denna enkla men vackra plats kom att bli en stor del av mormors livsgärning. Jag minns med värme alla solmogna jordgubbar, hemlagad rödvinbärssaft och rullströmming med nyplockad potatis direkt ur landet.<br />
<br />
Hemlagad lingonsylt av bär som hon själv plockat i skogen var ett annat måste för mormor så länge som hon kunde. Även sista året på Bergvikens vård- och omsorgsboende efterfrågade hon hemlagad sylt. Detta är bara ett av många exempel på en typ av små men väl genomarbetade ting som låg mormor varmt om hjärtat. Mormor strävade alltid efter det enkla och rejäla.<br />
<br />
När jag ser mormor framför mig ser jag henne stå i köket, i full färd med att laga mat, baka, sylta eller safta. Hon såg alltid till att ha favoritkakorna ökensand, syltkakor eller något annat gott bakverk att bjuda på till kaffestunden.<br />
<br />
Mormor var tidigt ute med ett gediget miljötänk, att källsortera och kompostera var självklarheter för henne. Värnandet om miljön gick också hand i hand med hennes intresse för samhällsfrågor. Som jag minns det gick P1 alltid på högvarv – den lilla batteridrivna radion fick till och med följa med ut i potatislandet när hon rensade ogräs.<br />
<br />
Jag tror att mormor verkligen älskade livet. Hon visste hur man med små medel kan uppnå hög livskvalité. Hon kämpade på in i det sista, men till slut blev sjukdomen henne övermäktig.<br />
<br />
Så tack för allt mormor, när jag ser tillbaka på min barndoms somrar är det som någonting ur Alla vi barn i Bullerbyn. Du var med och gjorde det möjligt. Jag vill gärna tro att du befinner dig på en plats, inte helt olik Sandnäset, där du är omgiven av din kära mor och far, storebror Bengt, moster Anny och moster Margit, morfar, Tedde och alla de som du höll kär. Kanske sitter ni där i solen och äter varsin åkerbärsbakelse med vispgrädde. Och en dag hoppas jag att vi ses där igen.<br />
<br />
<br />
En kärleksfull sista hälsning<br />
<br />
Gustav Ekenberg<br />
Dotterson
Vår älskade mamma, mormor, farmorsmor och syster har lämnat oss efter en tids sjukdom, vid en ålder av 95 år. Närmast sörjande är döttrarna Berit och Marie, deras familjer och hennes syster Anna Thyr.<br />
<br />
Mormor föddes en novemberdag 1922 i byn Sandnäset. Platsen är vackert belägen en kort promenad från Luleälven, mellan Luleå och Avan. I hennes familj, familjen Nilsson, fanns det fem syskon, samt en syster som dog i spädbarnsåldern. Mormor berättade ofta livfullt om jordbrukets skötsel och om djuren på gården. Hemmanet hade varit i släkten Nilssons ägo sedan mormors farfar, Johan Petter Nilsson, köpte det 1893. Då var mormors pappa endast tolv år. De levde inte i överflöd men behövde inte heller svälta, har mormor berättat.<br />
<br />
Storebror Bengt sågs som familjens hopp och framtid – som äldste och ende sonen var han utvald att ärva hemmanet. I samband med ett ärende till Gammelstad en vinterdag gick Bengt genom isen och drunknade, dryga 30 år gammal. Den tragiska händelsen kom som ett mycket hårt slag mot familjen Nilsson. Hur skulle det bli nu, vem skulle sköta gården i framtiden? Hela byn ställde upp och stöttade den drabbade familjen. Mormor höll broderns minne levande och sörjde honom hela livet igenom.<br />
<br />
Efter skoltiden flyttade mormor in till stan och fick anställning på Producentföreningen. I slutet av 40-talet träffade hon sin blivande make Axel Landström. De fick två döttrar, Berit och Marie. Mormor fick därefter anställning på Länsstyrelsen och senare Länsrätten där hon arbetade fram till sin pension.<br />
<br />
De tre husen i Sandnäset blev systrarnas sommarvistelser. Skötseln och iordningställandet av denna enkla men vackra plats kom att bli en stor del av mormors livsgärning. Jag minns med värme alla solmogna jordgubbar, hemlagad rödvinbärssaft och rullströmming med nyplockad potatis direkt ur landet.<br />
<br />
Hemlagad lingonsylt av bär som hon själv plockat i skogen var ett annat måste för mormor så länge som hon kunde. Även sista året på Bergvikens vård- och omsorgsboende efterfrågade hon hemlagad sylt. Detta är bara ett av många exempel på en typ av små men väl genomarbetade ting som låg mormor varmt om hjärtat. Mormor strävade alltid efter det enkla och rejäla.<br />
<br />
När jag ser mormor framför mig ser jag henne stå i köket, i full färd med att laga mat, baka, sylta eller safta. Hon såg alltid till att ha favoritkakorna ökensand, syltkakor eller något annat gott bakverk att bjuda på till kaffestunden.<br />
<br />
Mormor var tidigt ute med ett gediget miljötänk, att källsortera och kompostera var självklarheter för henne. Värnandet om miljön gick också hand i hand med hennes intresse för samhällsfrågor. Som jag minns det gick P1 alltid på högvarv – den lilla batteridrivna radion fick till och med följa med ut i potatislandet när hon rensade ogräs.<br />
<br />
Jag tror att mormor verkligen älskade livet. Hon visste hur man med små medel kan uppnå hög livskvalité. Hon kämpade på in i det sista, men till slut blev sjukdomen henne övermäktig.<br />
<br />
Så tack för allt mormor, när jag ser tillbaka på min barndoms somrar är det som någonting ur Alla vi barn i Bullerbyn. Du var med och gjorde det möjligt. Jag vill gärna tro att du befinner dig på en plats, inte helt olik Sandnäset, där du är omgiven av din kära mor och far, storebror Bengt, moster Anny och moster Margit, morfar, Tedde och alla de som du höll kär. Kanske sitter ni där i solen och äter varsin åkerbärsbakelse med vispgrädde. Och en dag hoppas jag att vi ses där igen.<br />
<br />
<br />
En kärleksfull sista hälsning<br />
<br />
Gustav Ekenberg<br />
Dotterson
Vår älskade mamma, mormor, farmorsmor och syster har lämnat oss efter en tids sjukdom, vid en ålder av 95 år. Närmast sörjande är döttrarna Berit och Marie, deras familjer och hennes syster Anna Thyr.<br />
<br />
Mormor föddes en novemberdag 1922 i byn Sandnäset. Platsen är vackert belägen en kort promenad från Luleälven, mellan Luleå och Avan. I hennes familj, familjen Nilsson, fanns det fem syskon, samt en syster som dog i spädbarnsåldern. Mormor berättade ofta livfullt om jordbrukets skötsel och om djuren på gården. Hemmanet hade varit i släkten Nilssons ägo sedan mormors farfar, Johan Petter Nilsson, köpte det 1893. Då var mormors pappa endast tolv år. De levde inte i överflöd men behövde inte heller svälta, har mormor berättat.<br />
<br />
Storebror Bengt sågs som familjens hopp och framtid – som äldste och ende sonen var han utvald att ärva hemmanet. I samband med ett ärende till Gammelstad en vinterdag gick Bengt genom isen och drunknade, dryga 30 år gammal. Den tragiska händelsen kom som ett mycket hårt slag mot familjen Nilsson. Hur skulle det bli nu, vem skulle sköta gården i framtiden? Hela byn ställde upp och stöttade den drabbade familjen. Mormor höll broderns minne levande och sörjde honom hela livet igenom.<br />
<br />
Efter skoltiden flyttade mormor in till stan och fick anställning på Producentföreningen. I slutet av 40-talet träffade hon sin blivande make Axel Landström. De fick två döttrar, Berit och Marie. Mormor fick därefter anställning på Länsstyrelsen och senare Länsrätten där hon arbetade fram till sin pension.<br />
<br />
De tre husen i Sandnäset blev systrarnas sommarvistelser. Skötseln och iordningställandet av denna enkla men vackra plats kom att bli en stor del av mormors livsgärning. Jag minns med värme alla solmogna jordgubbar, hemlagad rödvinbärssaft och rullströmming med nyplockad potatis direkt ur landet.<br />
<br />
Hemlagad lingonsylt av bär som hon själv plockat i skogen var ett annat måste för mormor så länge som hon kunde. Även sista året på Bergvikens vård- och omsorgsboende efterfrågade hon hemlagad sylt. Detta är bara ett av många exempel på en typ av små men väl genomarbetade ting som låg mormor varmt om hjärtat. Mormor strävade alltid efter det enkla och rejäla.<br />
<br />
När jag ser mormor framför mig ser jag henne stå i köket, i full färd med att laga mat, baka, sylta eller safta. Hon såg alltid till att ha favoritkakorna ökensand, syltkakor eller något annat gott bakverk att bjuda på till kaffestunden.<br />
<br />
Mormor var tidigt ute med ett gediget miljötänk, att källsortera och kompostera var självklarheter för henne. Värnandet om miljön gick också hand i hand med hennes intresse för samhällsfrågor. Som jag minns det gick P1 alltid på högvarv – den lilla batteridrivna radion fick till och med följa med ut i potatislandet när hon rensade ogräs.<br />
<br />
Jag tror att mormor verkligen älskade livet. Hon visste hur man med små medel kan uppnå hög livskvalité. Hon kämpade på in i det sista, men till slut blev sjukdomen henne övermäktig.<br />
<br />
Så tack för allt mormor, när jag ser tillbaka på min barndoms somrar är det som någonting ur Alla vi barn i Bullerbyn. Du var med och gjorde det möjligt. Jag vill gärna tro att du befinner dig på en plats, inte helt olik Sandnäset, där du är omgiven av din kära mor och far, storebror Bengt, moster Anny och moster Margit, morfar, Tedde och alla de som du höll kär. Kanske sitter ni där i solen och äter varsin åkerbärsbakelse med vispgrädde. Och en dag hoppas jag att vi ses där igen.<br />
<br />
<br />
En kärleksfull sista hälsning<br />
<br />
Gustav Ekenberg<br />
Dotterson
Hon hade ett av de mest smittande skratt jag känner till. Tack för alla samtal, berättelser, köttfärsbiffar och fina stunder. Vila i frid, älskade mormor.
Ett stort tack Irma för din stora gästfrihet för långväga gäster, såväl i Sandnäset som på Köpmangatan. Den omfattade alltid livliga diskussioner, roliga berättelser, stor värme och mycket god mat.
Minns alla härliga sommar dagar i sandnäset när jag var barn o din omtanke att
jag o berith o maria skulle ha kul som barn
Tack moster Irma
Vila i frid
2010 köpte jag min första mobiltelefon när jag och Marie skulle resa till New York.
På väg från Teliabutiken passerade jag Köpmangatan 25 där Rasmus, Hedvig och Marie befann sig. Så slumpade det sig att det första fotot jag någonsin tog med en mobiltelefon var av en som vanligt glad Irma!
Tack för alla härliga stunder tillsammans med dig! Du har alltid varit stark och rolig att umgås med. Tack också för alla lingon vi fått plocka på dina marker!
Älskade mamma! Tack för allt du har varit för oss! För alla gånger du outtröttligt har hjälpt, haft omsorg om oss och våra familjer. Du har också inspirerat , väglett och varit en förebild i mångt och mycket. Ord som vi förknippar med dig är kvalité, miljömedvetenhet, samhällsintresse, generositet, gästfrihet, livsglädje, kämparglöd.
Vila i frid