Jag har så många fina minnen av Birgitta. Våra första möten genom arbetet, då hon vikarierade som lärare på Eddaskolan och jag hade kommit till Sagaskolan som nyexaminerad lärare. Båda skolorna kom att tillhöra samma rektorsområde.
Många gemensamma aktiviteter, inte minst roliga personalfester, med skiftande teman.
Genom Birgitta lärde jag också känna hennes tre fina döttrar. Bettan och jag knöt ett speciellt vänskapsband.
Minns med värme, alla stunder i Birgittas kök och vardagsrum - som kom att bli samlingsplats för såväl arbetskamrater som vänner till döttrarna.
Gemenskap - utan åldergräns.
Idag tog vi ett sista farväl av Birgitta , som betydde så mycket för många.
Fina minnen lever vidare för oss som är kvar.
Nedanstående textrader tillägnas både Birgitta och Bettan. Nu får ni ta hand om varandra .
" Nu går sista visan, dig vill jag sjunga för. Vi behöver varandra, du och jag och de andra, som står utanför. Låt den sista strofen, bli till en sång vi minns. Tack för att vi fick ha dig. Tack för att alla finns. "
Visa mer
Visa mindre