Karin Jonsson

Född i Umeå 1 september 1935. Tegstjej hela tiden. Bodde först nedanför nuvarande Tegs centrum. Pappa Alfred byggde 1938 huset på Skeppargatan, där Karin växte upp tillsammans med föräldrar och 3 syskon. Mamma Olga dog 51 år gammal efter lång tids sjukdom. Äldsta systern Barbro var svårt drabbad av sjukdom och avled redan som 21-åring. Pappa Alfred höll ihop familjen. Efter studier i Umeå arbetade Karin på domsagan (Umeå Tingsrätt), där hon trivdes väldigt bra. Hon berättade mycket om sin chef häradshövdingen och händelser och utmaningar under den perioden.   Karin träffade Curt tidigt i livet. Det visade sig vara en lyckträff och ledda till en lång, stabil kärleksrelation. De gifte sig 1959. Ett äktenskap som många av oss ser som en fantastisk förebild. Det är så här kärlek ska vara! Karin hade av sin läkare fått besked om att hon knappast skulle kunna få barn. En stor sorg för någon som längtar efter att bilda familj. Men ödet ville annorlunda, och 1960 kom första barnet en dotter, Lena. Karin valde bort det yrkesliv som hon trivdes så bra med. Inget arbete kan vara viktigare än jobbet som förälder. Sonen Eric kom till världen 1964. Familjen var fulländad, trodde man. Tills en liten sladdis dök upp 1973. Det var sonen Christer.  På 70-talet började trycket på föräldrar att man skulle lämna sina barn på dagis medan mammorna skulle bli jämställda och arbeta utanför hemmet. Att mamma Karin inte köpte detta utan alltid fanns till hands för oss barn, är vi henne evigt tacksamma för. Ingen av oss behövde ha nyckel runt halsen eller sitta hemma ensamma efter skolan. Hon fanns alltid där. Fika och läxläsning. Uppmuntran och tröst. Doft av hembakta bullar. Varma kramar. En supermamma skulle man väl säga idag. Tror inte att sådana finns längre! Karin och Curt drev under många år eget företag tillsammans. Karins roll var VD med ansvar för både ekonomi och administration. Hennes sociala förmåga kom väl till pass vid kundkontakter. Arbetet gav utrymmer för många resor och sociala kontakter i Sverige och Norge.   Det var många år av hårt arbete. Väldigt lite utrymme för rekreation och vila. Men på sommaren kunde hon njuta av stuga och båtliv tillsammans med familjen. Ibland kunde det bli fjällresor och slalomåkning också.  Familjen var det absolut viktigaste i Karins liv. Här hade hon också en viktig roll. Sammanhållande. Hon var spindeln i nätet, navet för oss alla. Organisatör och samordnare av familjefester.  Livet har inte alltid varit lätt för Karin. Hon var hårt drabbad av sjukdom. Allt från tarmvred till bröstcancer. Men värk och motgångar hindrade henne inte. Hon kämpade tappert och försökte hålla humör och hopp uppe. Att alltid finnas till för oss andra var en självklarhet för henne.Hon såg till att sprida glädje och trygghet omkring sig. Maken Curt alltid funnits vid hennes sida. Ett tryggt stöd och en stabil klippa. Både praktiskt och känslomässigt. Utan honom skulle hon inte klarat sig. Men beroendet var ömsesidigt, och Karin var lika viktig för honom som han för henne.  Karin hade många styrkor. Social kompetens! Karin kunde mingla och samtala med alla –och gjorde det också. Under perioden med aktivt yrkesliv arrangerades många fester med vänner och bekanta. Även regelbundna tjejmiddagar eller ”guntor”, som det kallades. Karin var också den som såg till att våra jular blev fina familjehögtider. Varma minnen för oss alla att ta med. Få kunde tävla med mammas matlagning. Det var alltid en njutning att få äta hos henne. Det blir många goda saker vi måste klara oss utan nu, allt ifrån hemgjord lingonsylt till ljuvliga havrekex. Det fanns många glädjeämnen i livet. Barnbarn. Resor. Vänner.Trädgård och blommor. Heminredning. Karin hade näsa för kvalitet och såg till att allt höll högsta standard.  En viktig plats var sommarstugan på Tarv. En samlingspunkt för familjen och en plats för återhämtning och inspiration. Båtlivet har också varit en viktig del av sommarfirandet.  -Tack mamma för alla fina minnen! /Lena