Kära Natalia, Lena och Vera.
Vi deltar i våra tankar på denna oändligt sorgliga dag. Värma kramar från Kirsten och Rolf, Emma och Erik, Lina och Elsie.
Tack Charlie för dina insatser som min gudfar. Kanotboken jag fick som grabb, nattlinnet till min son, inbjudan till din sommarstuga, mottagandet och välkomnandet under min prao hos Natasha på biblioteket, givande samtal om de intressen vi delade - dessa är några av de gåvor från dig som jag minns. Du tog din uppgift på allvar hela vägen och det märkte jag av.
Jag önskar din kvarvarande familj det bästa.
Vila i frid Charlie.
Runt huset. Det var nånstans där det började. Lekarna för barnen från två Sandviksfamiljer, som hittat varandra i fritidshusen i Rättvik.
Och stigen över ängarna i Gärdebyn mellan familjen Bergs hus och familjen Wermes blev allt mer upptrampad. Förbi massdasset. Sneddade vid Funks. Och sedan vidare mot nya äventyr. Fladdermössen vid Gettorget. Fågelmorgnarna vid Killingholmen. Baden i Zinksjön.
Även sedan vi bytt Sandviken mot Garphyttan i Närke, var det självklart att resan till Rättvik alltid också var en resa till Bergs. Långa sommarlov. Höst, vinter, sport och påsklov handlade om att mötas, vandra stigen mellan husen. Spela spel. Läsa böcker. Naturen. Lekarna. Kaffet med mödrarna (mest) i solen.
Charlie och Monika. Göran och Staffan. De två äldsta hade sina egnare liv.
Det är en svunnen tid. Men den lever så nära. Och den fortsatte, märkligt nog, trots avstånd i tid och rum. Fjällen. Jag smeker fortfarande den kåsa av en björkvril jag fick av dig när jag gifte mig. Len som barnahud. Gjord under långa ensamma kvällar som stugvärd i Ritsem.
Vi bildade familjer. Men anknytningen till Rättvik bestod. Mötena vid midsommar, på badplatsen vid Siljan där vattnet är så klart och mjukt. Alltid samma känsla. Charlie Berg - barndomsvän osvsett ålder.
När jag av min bror Göran fick meddelandet om att du gått bort, precis när du hittat hem både vad gäller handens yrkesskicklighet och en plats att åldras på, vid Rättvik - var annars - blir sorgen och vemodet starkt. Sorgen - eftersom du och din familj inte får möjligheten att tillsamman hitta rötterna. Vemodet - eftersom ännu ett band till det ljusa som förgått inte längre finns.
Du var alltid den bästa av vänner. Jag kommer att bära dig i mitt minne hela mitt liv här på jorden.
Och när vi möts igen, så ska vi ta en morgonvandring till himmelens Killingholme, se kärrsnäpporna landa på grundvattnet, öppna termosen och ta fram smörgåsarna. Och så säger vi till varandra: Detta är livet. Nu går vi upp till de andra och dricker kaffe. Medan solen mjukt färgar bergssluttningen i pastell.
Tack för att jag fick vara din vän!
Charlie
Vi har sprungit långa löprundor på sluttningen mot Siljan, åkt slalom i Sälen och Älvdalen, fjällvandrat i Vadvetjåkka, paddlat kanot till Dådran, spelat spel i husen i Gärdebyn och alltid haft roligt tillsammans. Det har inte varit svårt med en så lugn och sympatisk person som du.
Du har imponerat med att bo ensam ett år i en fjällstuga i Ritsem och observerat väder, sätta dig på en vanlig cykel mitt i sommarnatten och cykla från Rättvik till Sandviken för att hämta lite nyttiga prylar till nästa utflykt och åka till Murmansk för att hitta din käresta!
Jag förstod senare än du hur intressanta kartor kan vara och gamla böcker, förresten kan jag minnas doften från biblioteket i Rättvik dit vi åkte med våra mammor för att till att börja med läsa Barnen Hedenhös och så småningom, i mitt och broder Staffans fall gå vidare till fiske- och hälsingeskildraren Hans Lidman.
Lite minigolf blev det också på sommarkvällarna i Enåparken.
Jag ringde dig för ett år sedan när Kajsa och jag var i Rättvik, men fick inte tag på dig då. Hade du svarat hade vi nog kunnat prata på precis som förr fast det nog var tio år sedan vi talades vid senast.
Nu fick jag det sorgliga beskedet från Monika att du hastigt fått lämna detta liv på jorden, och jag hade gärna pratat lite mer med dig och sprungit några till rundor mot Vidablick och Hedsåsen innan du gick bort.
Vi vet inte hur lång vår stund på jorden blir men jag kommer att minnas dig som en av mina bästa vänner, en sån vän som man varje gång man träffar direkt "hittar hem" med.
Jag tror att vi kan komma att mötas någon gång däruppe och som Mats i Himlaspelet få säga "Jag är hemma"!
Mvh
Din vän
Göran