Lennart Synnergren

Det är med stor sorg jag har fått reda på att Lennart har somnat in. Jag har tidigare varit butiksbidträde på Fahlmans konditori där han var en trogen kund. Han är en av dom underbaraste människorna jag mött i mitt liv med en sprudlande och härlig personlighet. En go gubbe med fart i! Jag kommer att minnas honom och alla små fina samtal jag fick dela med honom. Nu får han vila i frid. Fina Lennart!

En hedersman och vandringsman har gått bort. Som granne i c:a40 år har jag ofta stött på honom- på väg ut med sin rollator eller just hemkommen. Det har varit ett nöje att ventilera dagens problem samt väder. Vädret var inget hinder för honom att ge sig iväg. Det blev ofta en tur till det senaste konditoriet. Om det var godkänt fortsatte han till samma ställe och fick åxå sitta vid sitt favoritbord. Med sin goda smak för konditorivaror var det ett under att han inte blev anställd av stadens turistråd , som förste provsmakare. Turerna gick inte endast till Helsingborg med omnejd utan ofta till vårt broderland på andra sidan sundet. Tack vare sina gedigna kunskaper i historia och geografi kunde han ta del av allt som bjöds på vägen Jag och min fru Margareta kommer att sakna honom. Vi får önska honom lycka till på hans kommande vandringar, som han säkert inte ställer in.

Minnesord till Lennart. Vår granne och vän Lennart Synnergren lämnade oss 12 maj 2018 efter en kort tids sjukdom. Vi träffades första gången våren 1995 när vi blev Lennarts närmsta grannar i radhuslängan på Stattena. För att använda ett numera känt citat, sa det ”klick” mellan Lennart och mig, samt hustrun Birgitta redan vid vårt första möte. Även våra barn Anna och Martin, samt barnbarnen Filippa och Isabell blev nära vänner till Lennart. De fick efter hand alla något att diskutera eller nämna tillsammans med honom, vilket han uppskattade mycket. Lennart flyttade in i radhuset 1975, vilket då var nybyggt. Det var i visningsradhuset, som faktiskt Birgitta varit och studerat som ett tänkbart boendealternativ för oss, men av olika skäl var vi då inte mogna för att flytta till radhuset vid den tidpunkten. Vi flyttade som sagt in 20 år senare. Under de 23 år som vi var grannar skapades fasta rutiner vid vissa högtider då vi alltid träffades. Vid jultid firade vi alltid ”Lennarts jul”, den 22 december. Förutom trevliga samtal, erfarenhetsutbyte av ”allt mellan himmel och jord” som kan diskuteras, slank det ned en fantastiskt fin ostbricka med tillhörande kex och ett utsökt vin. Kan tilläggas att mellan samtalen och de goda ostarna njöt vi av klassisk musik och/eller någon gammal svartvit film. Allt komponerat och handplockat av Lennart. Midsommarafton var också en bestämd högtid då vi alltid träffades. Firandet gick av stapeln på vår altan tillsammans med Birgittas pappa, min mamma, barnen och när den tiden kom också barnbarn. Åldersspannet 0-90 träffades och trivdes. Efter sedvanligt inmundigande av midsommarattributen hände det ofta att vi fortsatte firandet i någon av våra barns kolonier. Här kunde Lennart ta sig en svängom på den tillfälliga utedansbanan. Lennart älskade att vandra i städer, gärna stora sådana. Han hade under årens lopp samlat på sig ett stort antal sådana vandringar, i Amerika, Europa, Sverige och nu på senare år Köpenhamn. Denna fantastiska stad som ligger ca en timmes båt/tågresa från hemorten var välbesökt. Resan till Köpenhamn inleddes alltid med ett litet frukostbesök på Mäster Livs, beläget på Sundstorget i Helsingborg. Båten över till Helsingör och sedan tåget mot Köpenhamn. Förutom att vandra på de stora, breda boulevarderna från Hellerup mot centrum finns det många sevärdheter och vackra platser att besöka. Allt från Ströget, Nyhavn, Runde Torn, Kungliga Slottet, Museer, Vaktombytet, ja listan kan göras lång, men den avslutades alltid med att åka den förarlösa Metron mot Örestad, avstigning vid det stora varuhuset Fields, en lättare förtäring och kaffe med kaka på Kagehuset, innan tåget äntrades för resan hem mot Helsingör/Helsingborg. Jag var medresenär vid dessa trevliga resor ett flertal gånger. Lennarts brorsdotter Eva tog också del av dessa fantastiska guidningar. Även hustrun Birgitta och sonen Martin följde också med vid olika tillfällen. Lennart älskade att köra bil men med tidens gång minskade av naturliga skäl dessa resor i antal och under senare år rastades bilen ett par gånger i veckan, den längsta bilresan då till Hyllinge, det stora köpcentrat där. Då bilkörandet upphörde åkte Lennart buss till Hyllinge. När vi hade möjlighet körde vi Lennart dit, hade en trevlig kaffestund, shoppade och rundade sedan av Hyllingeäventyret med en biltur och tillhörande nedslag i nordvästra Skåne. Uppskattat av alla. Ja listan kan göras lång över alla de tillfällen vi gjorde något gemensamt. Vi skall dock inte glömma det vardagliga mötet då vi träffades över häcken. Vi, sa nästan aldrig enbart hej, utan vi hade alltid något, stort eller litet, att säga eller dryfta som vi båda tyckte var viktigt att ventilera. Jag tror att Lennart aldrig hade det tråkigt. Han tillät sig inte att ha det. Nej nyfikenheten, intresset att ta del av nya intryck som musik, tekniker, influenser av olika slag tog överhanden. Dessa intressen anpassade han till sin vardag, som han rutat in tidsmässigt på ett föredömligt sätt, alltid med en tidig start på morgonen för att hinna med allt han planerat. Inte minst ville han missa att spendera en stund i sin älskade trädgård. Lennart är borta, han skulle fyllt 97 år den 14 juli. Det är med stor saknad men också med glada tankar på allt trevligt vi varit med om tillsammans, jag och alla i min familj. Tack Lennart, förutom att vi alltid kommer att sakna dig, vi önskar dig fortsatt trevliga och spännande vandringar på de nya stigar du nu har beträtt.

För mej är dom starkaste minnena av Lennart när han kom och hälsade på när vi var barn, speciellt på julen. Han tyckte om att fotografera och filma. Han visade gärna sina diabilder för oss. Det var något som vi inte var så vana vi på den tiden. Även på senare år har jag fascineras av hans resor, speciellt alla långa bilturer run i Sverige, jag tror att han har varit i varenda stad och tittat på alla sevärdheter. Eva har nämnt en hel del intryck på Lennart som jag också delar. Vi kommer att missa honom // Björn