Bo Petersén

Bosse var den person som stod mig närmast under mina barn- och ungdomssomrar ute på Ingarö. Vi umgicks mycket fram till mitten på 60-talet då våra livsbanor gled isär. Med tanke på allt vi upplevt tillsammans borde vi förstås ha försökt hålla kontakten med varandra. Så blev det nu inte, och nu är det sorgligt nog försent. Jag är ledsen för det. Bilden är tagen 1951 på Bosses ställe på Ingarö.

Bosse i studenttider

Bosse i studenttider

Bosse med Ola, Åsa och Stina på Ingarö 1949

Ola Leander och Bosse på Åsbacka 1951

Bosse med mamma Nella och hennes barn Ola, Stina, Åsa 1950

Bosse och Åsa Leander utanför Norr Mälarstrand 100 1948

Bosse med Ola och Stina Leander 1947

Bosse tar studenten.

Bosse var en mycket kär lekkamrat till vår storebror Ola Leander, när vi bodde på Norr Mälarstrand 100 under vår uppväxt. Ola omkom i en bilolycka redan 1993, så det är min syster Stina och jag som vill skicka en sista hälsning till Bosse. Stina har sommarställe på Lillströmsudd, vilket ju inte är långt ifrån där Bosse bodde. De träffades en sista gång för bara ca fem år sedan och pratade gamla minnen. Bosse bodde på fem trappor och vi andra på två. Ola och Bosse var tillsammans nästan jämt. De lekte med alla Bosses fina leksaker och ibland fick även jag vara med som lillasyster. Jag minns särskilt Bosses stora elektriska Merklintåg och alla gamla avlagda grammofonskivor, som vi fick av hans pappa Erik från olika Jukeboxar. Vi gick ofta på söndagsmatiné på biografen Draken på Fridhemsplan och visslade i biljetterna. Jag minns också alla gånger som Bosse fick följa med oss till Åsbacka, som var familjen Leanders sommarställe i Grödinge. Ola och Bosse gjorde också en del "snälla" bus. Jag glömmer aldrig när de skulle norpa varsin tablettask på Tempo på Fridhemsplan och sen springa för allt vad tygen höll. Jag var också med, men vågade inte själv, så jag ropade "ta en till mig också"! Jag skäms lite fortfarande. För övrigt blev de upptäckta, så det blev inga tablettaskar. För mig kändes Bosse nästan som en halvbror när jag var barn, även om han ibland kunde vara en riktig retsticka. Jag var 14 år när vi flyttade till Sveavägen 33. Men det gjorde inte Bosse så mycket, han fortsatte att komma och hälsa på under många år.