Jag lärde känna Yvonne när jag flyttade till Skåne 1978 och vi blev arbetskamrater på dåvarande Euroc. Vänskapen djupnade snabbt och jag fick uppleva många glada kvällar tillsammans med Yvonne och "Euroc-töserna". Så roligt vi hade! Gruppen har glesnat under åren, men Yvonne var yngst av oss alla och det känns ofattbart att hon är borta. Yvonne, vi som finns kvar kommer att sakna dig så mycket.
Inga, Ingalill, Elsa och Sif
Vi lärde känna varandra genom våra barn, Jon och Theresa, och deras nära vänskap genom alla skolåren. Alltid hejat på varandra och sagt någon glad hälsning, och vi har uppdaterat våra barns förehavanden.
När jag satt mitt emot dig på församlingens födelsedagsfest i april var du pigg och glad, trots alla dina besvär med rheumatism. Inte kunde jag ana att du 4 månader senare inte längre är med oss i det jordiska livet. Tack Yvonne för den person du var och alltid ett glatt ”hej” och leende. Den bilden tar jag till mitt hjärta. Vila i frid.