Markus ”Mucken” Edström

Tack för allt du lärde mig, för alla skratt och för alla NHL-matcher.

Hur ska jag börja Du och jag Mucken, vi har upplevt det mesta glädje, sorg, med gånar, motgångar. Det har varit en ära att följa dig. Kommer ihåg när vi sjöng Gabriellas sång, å försökte hålla sista tonen lika länge som Helen Sjöholm. Alla hockey matcher vi sett, visst var vi oense ibland men det gick fort över. Men för det mesta så var det ju domarens fel. Prao veckorna på Reklamkompaniet, där det var härlig jargong. Resan till Stockholm med klasskamraterna i SA 13. Alla stunder i vilrummet på skolan med Adde, Ludde och Manne. Jag ville helst lyssna på Justin Beiber, men det var ju för att du inte tyckte om det. Slöjden på skolan, där du var hjärna och jag var dina händer. Du hade för det mesta glimten i ögat och jag älskade att gå till mitt jobb för att träffa dig käre vän. Jag kan räkna upp massor med trevliga stunder, alla människor som bländats av din charm. Det var fantastiskt vackert att se alla klasskamrater som tog ett sista farväl igår. Kommer aldrig att glömma dig, farväl kämparnas konung.

Käre Markus. Jag kallade dig sällan för Mucken även om det var min Amanda som gav dig ditt smeknamn. Min lille plupp, minns jag att jag kallade dig och sötnosen, lillgubben. Ja jag hade många olika namn jag kallade dig, för kära barn har det. Tårarna rinner när jag skriver. Det är svårt att vara faster och förlora dig Markus. Det är svårt att beskriva det underliga att du inte längre finns med oss i vår fysiska värld, samtidigt så vill jag inte missa chansen att få dela min kärlek till dig med många andra. Du var ju så cool Markus. Så otroligt lugn, stark och med en underbar emotionell och mental skärpa. Lågmäld stenkoll, skulle man kunna säga. Ja absolut ingen mespropp för hade du spelat hockey så hade du tacklat in en och annan mot sargen, med både kraft och lekfullhet, vilket jag tror att du hade gjort om du inte hade blivit en kille på fyra hjul, som din bok du börjat skriva på skulle ha fått titeln. Jag minns så speciellt när du var liten, kanske 6-8 år när du sa " Fastra, när jag blir stor skall jag bli polis" Ja du hade blivit en väldigt bra polis Markus, en polis som många hade känt både respekt och stor trygghet med. Du är och var en stor man Markus. Det kommer att bli en djup dag i dag, en dag då vi verkligen kommer att känna vår egen existens och reflektera över livet tillsammans med mycket kärlek, oerhört många tårar och tacksamhet över att du varit med oss i 21 år och det du bringade till oss i våra liv. Vi kommer att känna vikten av existens, att det faktum är att vi lever och finns tillsammans som är det viktiga och att allt annat bara är kuriosa och jordgubbar på livets tårta. Det har du givit mig en stor dos av och det kommer vi vara många som känner idag också och det ger du oss Markus. Tack för att jag fått varit din faster och tack för allt du gav oss andra bara genom att du var du, precis som vi alla kan ge varandra av oss själva genom att bara vara oss själva och med insikten om att det räcker. Tack Markus för att du tydliggjorde det så djupt i våra allas liv. Jag älskar dig och du kommer alltid att finnas med mig, jag vet det och känner det! Tack från Fastra

Det som dyker upp i minnet är ditt leende när du såg att vi kom på dagis. Härliga kompisar var du och Fanny - och det var så kul att få ha dig här på Skärvsta. Även då du började få lite svårt att gå - kom du hit, och accepterade oss i din närhet, att vi bar dig som den naturligaste sak i världen. Du saknas dina närmaste, och oss en bit i från - men minnen finns kvar. Minnen och tro att vi kommer ses nån gång. Hoppas du har koll på oss alla - vi ska föra din anda vidare.

Jag kommer alltid minnas dig Mucken. Så mycket du har lärt mig och så mycket kul vi har haft ihop. Trots att det är flera år sen vi såg varandra dagligen har du alltid funnits i mina tankar. Alla tokigheter och skratt vi delat. Som den gången ute i stugan när vi bara var tvungna att testa gränserna för hur långt ner i vattnet vi kunde komma med el-rullen för att titta på fiskarna. Det var inte så långt som vi trodde och den var ordentligt tung att rulla tillbaka, uppför, till bilen. Eller när vi prompt skulle titta på en skräckfilm. Med kuddar framför ansiktet trots att det var mitt på ljusa dan. Har aldrig sovit så dåligt som den natten. Men vi skulle absolut se filmen. Och våra diskussioner om hur snabbt man kan bygga ett hus. Ingenting var omöjligt. Listan på härliga minnen med dig kan göras lång… Kommer alltid att minnas och sakna dig min vän. TACK för att jag fick vara en del av ditt liv.

Det gör ont i hjärtat att veta att jag inte ska få umgås och krama om dig något mer Mucken. Jag har alltid varit väldigt imponerad av ditt sätt att se på livet. Du har tyckt synd om människor som varit sjuka då du ansett att de haft det värre än dig. Du har inte blivit arg och bitter över din situation. Utan du har alltid haft en positiv livssyn och berättat att du accepterat din livssituation, respekt. De få gånger du tappat humöret har varit när din vinnarskalle har gjort dig arg över att ditt favoritlag förlorat eller motgångar i något spel på Playstation. Du såg hela tiden framåt för att hitta lösningar för att kunna vara med på olika aktiviteter och upplevelser. Du planerade för framtiden för hitta lösningar till att övervinna hinder. I allt från att kunna åka till USA för att se Tampa Bay vinna en hockeymatch i NHL eller att genomföra högskoleprovet för andra gången och sedan söka en universitetsutbildning. Du valde själv ut de bästa assistenter du kunde hitta för att hjälpa dig att njuta av livet med allt från god mat till fina upplevelser. Jag Älskar Dig Mucken! Pappa