Tack Sven!
Jag har ett minne när Matilda är liten. Hon kan vara 5 år. Vi är uppe hos Rut och vi är många som sitter i köket. Rätt vad det är kliver Sven in i köket. Med händerna ihop på ryggen och lite lätt framåtlutad kommer han in från tv-rummet. Tätt efter kommer Matilda... med händerna på ryggen lite lätt framåtlutad.. en kopia av dig Sven. Vi skrattade, det såg så skönt ut. Du har alltid funnits där. Lugn och trygg. Som när jag med nytaget körkort fick köra den fina Mercedesen upp till Vemhån och snurrade runt i en hal kurva utanför Ljusdal. Jag blev nog lite rädd när vi landade baklänges utmed vägen. Men du sa bara, -vänd på bilen så fortsätter vi.