Ritva Garcia

Ritva var min granne, den bästa granne man kan ha. Alltid glad…och full av energi på väg till träningen eller någon annanstans på sin cykel. Sista åren hjälpte Ritva mej då och då med att passa min son, Adrian, som nu är 4 år. De hade så roligt, Adrian längtade till Ritva, att få komma upp till henne en stund och leka, kanske få lite glass också. Även när Ritva blev sjuk ville hon vara med Adrian, trots att hon inte orkade. I somras fick hon så besked att behandlingen inte hjälpt och att det var kort tid kvar, det var en stor sorg att höra. Men Ritva kämpade ändå, ville leva som vanligt. Hon skötte sej själv, tvättade kläder, handlade. Jag erbjöd min hjälp men det var ytterst få gånger som Ritva behövde den, en gång när hon inte orkade bära upp tvätten från tvättstugan, en annan gång när jag av en slump stötte på henne på väg hem från jobbet orkade hon bara gå 30 meter innan hon behövde sätta sej och vila en lång stund, så jag fick hjälpa med att bära hem de två liter mjölk hon varit och handlat. Sådan var Ritva, oerhört omtänksam, full av livsglädje och vilja att leva ända in i det sista. Vi saknar Ritva otroligt mycket, Adrian frågar efter henne varje gång han är hos mej.... Adrian och Magnus