Gunhild Djusberg

Jag saknar dig så mycket. Mina minnen av dig är många,tänk så många finna sommrar vi fick på Norderön med våra familjer. Att minnas dig är att glädjas. Lillasyster Sol /Rune.

Mamma det blev så tomt när du tog klivet till andra sidan, det är tomt att inte ha dig att diskutera politik, familj, barn och barnbarn med, tomt att inte få koka grönsakssoppa, att inte få baka något åt dig att inte kunna glädja dig bara med ett besök och en liten blomma. Hoppas du har träffat alla som du sa väntade på dig pappa står nog först. Är övertygad att vi ses igen Eva

Tack för vad du givit Tack för vad du var Tack för ljusa minnen som du lämnat kvar. Tack moster du kommer alltid att finnas i mitt hjärta .

Till mormor nu är det snart dags. Det sista andetaget. Du har väntat på det länge. är du redo är du klar är vi redo är jag redo Theodor skriver ett brev till en vän, men han kan inte skriva för han har tappat alla bokstäver säger han. Hur ska du kunna berätta alla berättelser undrar jag. Samtidigt undrar jag om du fått berätta din historia eller försvann den bland andras Oavsett vilket så finns den där. Den finns i ditt liv. Den finns i dina barn och Den finns i mig. I mina minnen från mörka tysta kvällar på ön, i lekfulla såpbubblor, i halli hallå, i snarkningar och tassande steg, i kvinnokraft där små skatter går i arv generation till generation. Vi som är kvar lever inte bara vår egna berättelse utan även din... det är snart dags. Och vi kommer fortsätta och du kommer gå till de som väntar på dig. Och det kommer gå bra. Vi kommer ta hand om varandra, vi lovar Tack för livet, berättelserna och kraften...

När mammor dör förlorar vi ett av väderstrecken . Vi förlorar vartannat andetag, vi förlorar en glänta ”Göran Tunström”. Mamma jag saknar dig så. Gun