Gunnar Ramqvist

Vi fick för kort tid tillsammans som syskon. Vila i frid. Din broder Sven Åke Pia med familj och Bosse med familj

Finaste Gunnar, Äspölaboratoriet var min första arbetsplats och jag blev din administratör. Som statsvetare tog jag anteckningar om detaljkunskaper inom djupförvarsforskningen som jag aldrig tidigare berört och du förklarade med skisser, viftande händer och fullt engagemang hur saker och ting hängde ihop, allt från elektronvandringar till pluggning av borrhål. Begreppen växte och en helt ny värld öppnades för mig. Men det var inte bara inom forskningen som jag fick lära mig nya saker, jag minns speciellt en gång då vi stod vid ett övergångsställe på en tjänsteresa och du sa att jag skulle blunda och lyssna. ”Vad sjutton är det nu, tänkte jag, men gjorde som jag blev tillsagd.” – Vilket oväsen, utbrast jag, då något startade och drog iväg! – Nej, lyssna, svarade du, hör du den haltande tändföljden Jo, det gjorde jag och nu har jag full koll på när en HD åker förbi, och jag vet också hur ett batteri fungerar och vad en trappkoppling ska vara bra till, tack vare dig, såklart! Du fick mig aldrig att äta surströmming trots ideliga försök och något motorcykelkörkort blev det inte heller, men du kunde så mycket och förmedlade så mycket. Tack för alla roliga stunder och alla skratt. Du är saknad! / Petra Christensen

Tack Gunnar, för dina ovärderliga insatser hos oss på Äspölaboratoriet. Vi minns ditt stora engagemang, alla dina fantastiska berättelser och din allsidiga kunskap. Du vågade alltid föreslå och prova nya lösningar och experiment, men glömde aldrig att ta vara på tidigare erfarenheter. Du gav oss en källa till aldrig sinande kunskap. En så ödmjuk och inkännande kollega som du borde alla få ha hos sig en stund i arbetslivet. Vi saknar dig Gunnar! /Pär Grahm med kollegor på enheten Slutförvarsteknik, SKB Äspö.

Vila i frid

Vila i frid. Christer och Agneta