Robert Andersson

Älskade Robert, idag fick jag det sorgliga beskedet av att du gått bort. Åh.. Robban, som du kämpade! Så snäll och modig! Alltid möttes jag av att du sken upp som en sol och en bamsekram. Så sent som i lördags pratade jag om dig när jag serverade kaffet på den fina brickan jag fick av dig med prästkragar på, som jag är så förtjust i. Tänkte på dig ofta när jag flyttat och du tagit studenten och även om vi tappade kontakten har jag aldrig glömt dig. Vila i frid min vän

En sista hälsning från oss på Antennen. Vi minns med glädje dina intervjuer, som tex med Gösta Ekman - en klassiker! DV Antennen https://www.youtube.com/watchv=puDN_A0K0-I

Vila i frid efter alla 37 år som sjuk. Till slut så orkade inte din kropp.

Många år har gått sen barndomen på Valdemarsro! Mycket har hänt, men du kommer alltid att vara en del av mina barndomsminnen. Hur du alltid sparade av ditt godis - Charlotte och jag åt upp meddetsamma (och försökta sen snylta lite på ditt), du lyssande på Europe och Thomas Ledin, du fick en dator (!) och ibland lånade vi din rullstol och körde ”race” på cykelbanan. Jag minns att vi besökte dig på kollo i Hästveda, och när du flyttade till Kristianstad. Jag minns kräftskivor och midsomrar, barnkalas och vanliga dagar när vi barn lekte. Dina förutsättningar var inte som våra, men du fanns alltid där och när jag tänker tillbaka finns du med som en självklar del av min uppväxt i huset brevid ert. Nu får du vila, sov gott. Anneli

Jag som din assistent fick ofta höra Tomas Ledin oräkneliga gånger hemma hos dig. Då kunde jag bli lite trött på att höra musiken men när jag tänker på dessa minnen idag så är det mitt finaste minne av dig: Du sitter i vardagsrummet en solig sommardag med hans låtar dånande ur högtalarna, du sitter och sjunger med medans jag sysslar med annat och tittar på samtidigt i bakgrunden. Det är så jag vill minnas dig. Sov väl. Jag hoppas du har det bra vart du än befinner /Nadia

Kompis du försvann . Även om det var väntat så känns det ändå konstigt. I trettiosju år kämpade du mot alla tänkbara krämpor. När du var tre så var familjen i stugan och firade morsdag. Då kastade vi pil och gick en runda i skogen. Strax därefter blev allt förändrat. Mamma, papappa och Charlotte drabbades också. En glad lintott som sprang omkring fick ett liv som ingen kunde tänka sig. I allt eländet så var du alltid bra när man frågade. En gång var vi inlagda på var sin våning. Du blev glad och jag lite ledsen. Sjuksängen var en ständigt uppdykande faktor som aldrig upphörde. Ändå fanns det trevliga inslag. Det var många kalas och bowling tävlingar. Dina kakor från jobbet var inte helt fel eller alla kändisar du träffade. Ibland tänker jag på dig som om du finns men blir snart varse att det inte är så. Det går inte att lova att vi ska tänka på dig alltid men med favoriterna hjälp bli vi påminda var gång de spelar. Det är slut med kaffestunder och sms men att vi kanske ses det vet vi inte. Vi förmodar att du har det gott nu och det är en skön tanke från alla. Hej kompis Monica och Jan

Kommer alltid att minnas när du och Charlotte var inne hos oss och lekte. Full fart och många barn som ville ha min uppmärksamhet. Då kommer det helt lugnt från dig, där du satt på vårt hallgolv, "vad tror ni att hon är egentligen, tycker ni att hon liknar en bläckfisk". Vila i frid Robert! Hälsar familjen Dowler.

TACK för åren vi fick tillsammans på Riksgymnasiet i Kristianstad, då jag var din lärare. Jag har så många fina minnen av dig, Robert! Sov gott!

Minns när du och vår Åsa rasade runt på golvet när ni var små och dina goa kramar när vi möttes. Monica o Egon

Du fick gå en tuff match i det här livet Robert, och jag har inte träffat många som haft en sådan fighting spirit som du. I livet efter detta så tror jag att du spelar i en av de högsta divisionerna. Jonas

Du kommer alltid att finnas i våra tankar

Äntligen får du lugn och ro. Sov gott Robert

Vila i frid Kram