Lars Helde

Vi minns din varma blick, rappa humor och hur du såg situationer från finurliga synvinklar. Du fabulerade spännande sagor med bara ett problem, du mindes sällan hur du berättat tidigare. En tråkig sjukdag för ett barn trollades bort och blev ett spännande äventyr. Harsyra och lakritsrot blev skogens godis. Du lekte fram kunskap bla med nya frågesportsfrågor vid varje kalas.  Det stora hjärtat visade sig bla genom små gester som bärhjälp för den som inte orkade, tid för den som var ensam och ett kylskåp som mystiskt fylldes på med ens favoritmat. När första vårsolen träffade träden kunde man skymta dig på balkongen med en kopp te i ena handen och tidningen i den andra. Satte man på jazz eller visor förstärktes musiken av din djupa basröst. Om man letade efter dig kunde man alltid börja där utsikten var bäst eller där fågelmaten var upphängd. Du var mysig att vara runt, du kunde fylla ett rum med värme och trygghet utan att ord behövdes. Du är så saknad!