Tal till Tuire (författad av dotter Eva och uppläst på begravningen av officianten) Tuire levde ett gott liv ända in i det sista. Hon var en kvinna som visste precis hur hon ville ha det. Finska som hon var präglades hon av kämparglöd, stark vilja, entusiasm och envishet - det är väl det vi brukar kalla ”SISU” Tuire älskade naturen och njöt av livet på landet! Det var så hon växte upp och det var så hon fick avsluta sin tid här på jorden. Hon var en simpel kvinna och hade inga höga krav på livet - hon var tacksam för det mesta. Hon tog en dag i taget och njöt av livets goda, att solen lyste, att umgås med vänner, äta och dricka gott samt göra en resa då och då. Tuire var också en kvinna med stort hjärta, en person som fick sig en plats i andras hjärtan. Hon var otroligt hjälpsam, uppmärksammade födelsedagar och var en av de få som kom ihåg en namnsdag på självaste julafton. Hon hade alltid med sig något när hon kom som gäst - en blomma eller något ätbart. Sov hon över hade hon med egna lakan för att man inte skulle behöva få extra tvätt. Även de små djuren hade en plats i hennes hjärta. Hon var mån om sina två katter som hon nu kan glädjas åt har fått ett nytt hem. Hon gladdes varje dag åt alla vackra fåglar som besökte hennes trädgård och åt av diverse godsaker som serverades. Hon intresserade sig inom området djur och natur och hade stor kunskap om det naturen har att erbjuda. Det går inte att räkna alla liter bär och svamp som hon plockat och delat med sig i sina dar. Tuire fick trots sin svåra sjukdom 17 månader med nära och kära, vänner och bekanta. Hon utnyttjade tiden väl och lät sig inte påverkas nämnvärt avvand hon gick igenom. Hon brukade säga ”Det är som det är, man kan inte gå och tänka på tråkigheter varje dag”. Dessa månade och alla övriga år vi haft henne hos oss kommer vi att minnas med värme och glädje. Nu har hon lämnat oss här, men istället fått återförenas med sin make Kalle och yngsta dotter Annika och alla andra som inte längre finns ibland oss. Vila i frid och var fortsatt lycklig någon annan stans.
Tal till Tuire (författad av dotter Eva och uppläst på begravningen av officianten) Tuire levde ett gott liv ända in i det sista. Hon var en kvinna som visste precis hur hon ville ha det. Finska som hon var präglades hon av kämparglöd, stark vilja, entusiasm och envishet - det är väl det vi brukar kalla ”SISU” Tuire älskade naturen och njöt av livet på landet! Det var så hon växte upp och det var så hon fick avsluta sin tid här på jorden. Hon var en simpel kvinna och hade inga höga krav på livet - hon var tacksam för det mesta. Hon tog en dag i taget och njöt av livets goda, att solen lyste, att umgås med vänner, äta och dricka gott samt göra en resa då och då. Tuire var också en kvinna med stort hjärta, en person som fick sig en plats i andras hjärtan. Hon var otroligt hjälpsam, uppmärksammade födelsedagar och var en av de få som kom ihåg en namnsdag på självaste julafton. Hon hade alltid med sig något när hon kom som gäst - en blomma eller något ätbart. Sov hon över hade hon med egna lakan för att man inte skulle behöva få extra tvätt. Även de små djuren hade en plats i hennes hjärta. Hon var mån om sina två katter som hon nu kan glädjas åt har fått ett nytt hem. Hon gladdes varje dag åt alla vackra fåglar som besökte hennes trädgård och åt av diverse godsaker som serverades. Hon intresserade sig inom området djur och natur och hade stor kunskap om det naturen har att erbjuda. Det går inte att räkna alla liter bär och svamp som hon plockat och delat med sig i sina dar. Tuire fick trots sin svåra sjukdom 17 månader med nära och kära, vänner och bekanta. Hon utnyttjade tiden väl och lät sig inte påverkas nämnvärt avvand hon gick igenom. Hon brukade säga ”Det är som det är, man kan inte gå och tänka på tråkigheter varje dag”. Dessa månade och alla övriga år vi haft henne hos oss kommer vi att minnas med värme och glädje. Nu har hon lämnat oss här, men istället fått återförenas med sin make Kalle och yngsta dotter Annika och alla andra som inte längre finns ibland oss. Vila i frid och var fortsatt lycklig någon annan stans.
Naturälskare
Tal till Tuire (författad av dotter Eva och uppläst på begravningen av officianten) Tuire levde ett gott liv ända in i det sista. Hon var en kvinna som visste precis hur hon ville ha det. Finska som hon var präglades hon av kämparglöd, stark vilja, entusiasm och envishet - det är väl det vi brukar kalla ”SISU” Tuire älskade naturen och njöt av livet på landet! Det var så hon växte upp och det var så hon fick avsluta sin tid här på jorden. Hon var en simpel kvinna och hade inga höga krav på livet - hon var tacksam för det mesta. Hon tog en dag i taget och njöt av livets goda, att solen lyste, att umgås med vänner, äta och dricka gott samt göra en resa då och då. Tuire var också en kvinna med stort hjärta, en person som fick sig en plats i andras hjärtan. Hon var otroligt hjälpsam, uppmärksammade födelsedagar och var en av de få som kom ihåg en namnsdag på självaste julafton. Hon hade alltid med sig något när hon kom som gäst - en blomma eller något ätbart. Sov hon över hade hon med egna lakan för att man inte skulle behöva få extra tvätt. Även de små djuren hade en plats i hennes hjärta. Hon var mån om sina två katter som hon nu kan glädjas åt har fått ett nytt hem. Hon gladdes varje dag åt alla vackra fåglar som besökte hennes trädgård och åt av diverse godsaker som serverades. Hon intresserade sig inom området djur och natur och hade stor kunskap om det naturen har att erbjuda. Det går inte att räkna alla liter bär och svamp som hon plockat och delat med sig i sina dar. Tuire fick trots sin svåra sjukdom 17 månader med nära och kära, vänner och bekanta. Hon utnyttjade tiden väl och lät sig inte påverkas nämnvärt avvand hon gick igenom. Hon brukade säga ”Det är som det är, man kan inte gå och tänka på tråkigheter varje dag”. Dessa månade och alla övriga år vi haft henne hos oss kommer vi att minnas med värme och glädje. Nu har hon lämnat oss här, men istället fått återförenas med sin make Kalle och yngsta dotter Annika och alla andra som inte längre finns ibland oss. Vila i frid och var fortsatt lycklig någon annan stans.
Tal till Tuire (författad av dotter Eva och uppläst på begravningen av officianten) Tuire levde ett gott liv ända in i det sista. Hon var en kvinna som visste precis hur hon ville ha det. Finska som hon var präglades hon av kämparglöd, stark vilja, entusiasm och envishet - det är väl det vi brukar kalla ”SISU” Tuire älskade naturen och njöt av livet på landet! Det var så hon växte upp och det var så hon fick avsluta sin tid här på jorden. Hon var en simpel kvinna och hade inga höga krav på livet - hon var tacksam för det mesta. Hon tog en dag i taget och njöt av livets goda, att solen lyste, att umgås med vänner, äta och dricka gott samt göra en resa då och då. Tuire var också en kvinna med stort hjärta, en person som fick sig en plats i andras hjärtan. Hon var otroligt hjälpsam, uppmärksammade födelsedagar och var en av de få som kom ihåg en namnsdag på självaste julafton. Hon hade alltid med sig något när hon kom som gäst - en blomma eller något ätbart. Sov hon över hade hon med egna lakan för att man inte skulle behöva få extra tvätt. Även de små djuren hade en plats i hennes hjärta. Hon var mån om sina två katter som hon nu kan glädjas åt har fått ett nytt hem. Hon gladdes varje dag åt alla vackra fåglar som besökte hennes trädgård och åt av diverse godsaker som serverades. Hon intresserade sig inom området djur och natur och hade stor kunskap om det naturen har att erbjuda. Det går inte att räkna alla liter bär och svamp som hon plockat och delat med sig i sina dar. Tuire fick trots sin svåra sjukdom 17 månader med nära och kära, vänner och bekanta. Hon utnyttjade tiden väl och lät sig inte påverkas nämnvärt avvand hon gick igenom. Hon brukade säga ”Det är som det är, man kan inte gå och tänka på tråkigheter varje dag”. Dessa månade och alla övriga år vi haft henne hos oss kommer vi att minnas med värme och glädje. Nu har hon lämnat oss här, men istället fått återförenas med sin make Kalle och yngsta dotter Annika och alla andra som inte längre finns ibland oss. Vila i frid och var fortsatt lycklig någon annan stans.
I morgon är det Alla helgons dag. Du lever kvar som en förebild och är ett helgon för mig. Jag är så oerhört ledsen för att du inte fick chans att träffa ditt barnbarns barn. Det kunde du gjort om inte cancern hade tagit grepp om dig. Jag ska när hon blir lite större berätta om dig och hur stark du var! Ditt minne ska leva vidare. Jag lovar!
Idag skulle du ha fyllt 75 år min lilla mamma. Om du varit hos oss hade vi haft en hejdundrande fest för att fira dig. Nu blir det istället ett minnesord och en varm tanke ifrån mitt hjärta.
Idag har jag tänkt på dig hela dagen, jag minns exakt hur den här dagen och natten var för ett år sedan. Jag minns så tydligt de sista timmarna med dig min älskade lilla mamma. Jag hoppas att du har det bra! Puss din dotter Eva
Surun kyynelten lävitse loistavat onnellisten päivien muistot.
Tuiren muistoa kunnioittaen
Minna ja Pertti Väänänen
Katariina Kirvesniemi
Leena Lahdelma
Riitta Lahdelma
Älskade lilla mamma, nu har det gått en månad sedan kraften försvann ifrån din hand som jag höll i min, den hand som kort klämde till som för att säga farväl. En kort blick innan du slöt dina ögon för evigt. Endast i mina minnen av dig kan jag se den blicken igen och då ska försöka le istället för att fälla tårar.
Kära Tuire. I över 11 år var du hos oss varje onsdag, och sedan höll vi kontakten genom åren. Ditt väsen hade en tillbakadragen karaktär, men ett mer trofast och varmt hjärta än ditt, får man leta länge efter. Vi kommer sakna dig mycket. I djup tacksamhet för din omsorg, vila nu i frid.