Per Bergström

Jag köpte inte min klänning till dig, Per. Den var till fest och jag kände mig lite fin i den. Det skulle nog du också tycka. Men den var svart och tanken slog mig, kanske skulle jag också använda den vid begravning. Vi är ju ändå medelålders nu, Per, eller hur! Det skulle du aldrig missa att påpeka. Då är man mitt i livet, med människor både före sig och efter sig i tidernas rymd. Men aldrig tänkte jag att den skulle vara till din begravning. Vi talades vid bara en vecka innan du slöt dina ögon för evigt. Då fick jag minsann höra det där om medelålders, nåt som jag sa för 31 år sen. Men ständigt fick äta upp, det såg du till, Per. Den illmariga blicken med glitter i ögonvrån och leendet som började i mungiporna när du pratade lite ”sit” och lockade till skratt och allvar. Få människor är som du så lojala och vänfasta. Så tänker jag alltid på dig, Per. Hur du alltid ställde upp hela vägen för dem i din närhet. Att du nu är borta, från den värld vi känner, är obegripligt. Du rycktes verkligen från din familj och oss alla. Men du lämnar ett arv fullt av hjärta och kärlek efter dig. Ett hjärta så starkt, på så många sätt, trots att det var det som stannade, så obegripligt. Den kärlek du utstrålat, strålar nu tillbaka som värme till din familj. Din eftervärme. Vi finns där, både nu och sen, för att stötta Eva, Max och Fia. Både i sorg och glädje. Men du kommer alltid att fattas oss. Jag köpte inte min klänning till dig, Per. Jag vill gärna tro att du är en lattjo liten ängel nu, som njuter av frihet och vidder (och de där vingarna!). Det är smärtsamt att sakna dig men tills vi ses igen vill vi skicka dig vår kärlek. Vi finns där för din familj. Pussåkram från hemska tanten, hennes hemska farbror och de hemska ungarna, Anna, Janne, Lovisa, Alva

Hej Per, så galet förtidigt. Du var en av dom första jag lärde känna när jag flyttade till Förvaltarvägen 1969. Vi gick i lekis till gymnasium tillsammans. Vi hade många roliga saker tillsammans. Svårt att fatta att du inte finns här längre. Kommer alltid minnas Dig!

Så sorgligt! Du gick bort alldeles för tidigt Pershing. Jag minns dig som en otroligt storhjärtad person med mycket humor. Jag minns när Roggan och jag köpte kanske världshistoriens fulaste skjorta till dig på en födelsedag men du bjöd på dig själv och bar den på dig hela kvällen. Och till dig Eva, jag beklagar verkligen sorgen. Vila i frid Per!

Hej Per. Nu är det så att jag inte förstår det här riktigt. Men du ska veta att du är så saknad. Det finns så mycket minnen och dom pratade vi om mycket, och skrattade. Du var alltid glad och omtänksam. Hejdå kompis.

Blommiga, brukade han kalla mina mäklarbeskrivningar - min mäklarkollega Per som alltid vandrade fram och tillbaka när han pratade i telefonen. Snacka skit gjorde han gärna, vitsade och skrattade gott och hjärtligt över en pilsner eller två. Äta ville han inte göra på våra AW´n utan ansåg att den bästa maten var kall falukorv och det fanns aldrig på menyn. Per är nog den mest onyttiga människa jag nånsin känt - han både snusade, rökte och hinkade Coca-Cola. Jag tyckte allt han behövde hjälp med att utveckla sina träningsvanor så när han fyllde 40 år överraskade jag honom genom att ta med honom och några kollegor på ett jympapass på Friskis & Svettis som körde uteslutande Tina Turner-musik. Han spelade med men såg högst tveksam ut. Tre minuter in i uppvärmningen och jag springer upp jämsides med honom. Då är han högröd i ansiktet och ser helt färdig ut och frustar ”tror jag måste gå och lägga ut snusen nu” - hahaha, han var galet rolig ibland! Trots att han såg ut att helst vilja parkera nånstans och bara vägra så fullföljde han! Det var stort! Men, som han sa efteråt... hämnden är ljuv. Vi pratade då och då och skrattade många gånger åt denna händelse men nån hämnd blev aldrig av. Fina Per - ett stort, varmt och gott hjärta hade han och underhöll mig gärna med berättelser om barnen Max och Fia. Per - du är saknad och har lämnat ett stort tomrum! Kollega Git (Birgitta)

Lärde känna Per på lekis på Förvaltarvägen. Gick även tillsammans hela grundskolan och gymnasiet. Härlig humor och givmild, förutom när det kom till smågodis. Då var han sparsam. Det är många glada minnen, från barn- och ungdomsåren, som dyker upp nu. I vuxen ålder träffades vi inte så ofta, men varje gång vi sågs kändes det lika avspänt och trevligt som vanligt. Kommer att sakna dig Per

Alldeles för tidigt!

Det var under senare delen av åttiotalet som jag och min make John-Erik lärde känna en glad och trevlig, och faktiskt snygg, ung man som hette Per och som började uppvakta vår dotter Eva. Efter en tid förlovade de sig och flyttade tillsammans. Med åren föddes en pojke, Max, och senare även en dotter, Sofia, våra fina barnbarn. Fortfarande efter nästan 30 år var Eva och Per lyckliga tillsammans. Särskilt efter min makes död för sex år sedan har Per varit stöd och hjälp åt mig på många sätt. Hans hastiga och oväntade bortgång har berört mig djupt! Svärmor Ruth