Minnen från vår uppväxt kommer fram, som när vi skulle tälta utanför ert hus och åskan började gå. Och framförallt alla åren i stallet på Finserud. Du den lite våghalsigare och jag den försiktiga, som aldrig skulle kommit på idén att sitta baklänges på Silver under ridturen i skogen.
Hoppas vi möts på en plats igen där ingen smärta längre finns. Där vi kan rida i skog och över fält som vi alltid gjorde i timmar med Silver och Pingis. Ibland blev du hängande i en gren och vi skrattade så vi nästa trillade av. Tack för alla fina och roliga minnen min Snöret. Storm varm kram Kicki med familj