Gunnar Wallin

Att skriva några minnesord för Gunnar Wallin är en tung uppgift. Vi har alla våra egna speciella minnen och relation med ”Walle” som under sina dryga 65 föreningsår blev något av en ikon i Västra Frölunda IF. Och att bli ikon i en klubb full av idrottslegendarer kräver något mycket speciellt. Har man inte tjänat föreningen i någon form, antingen som spelare, ledare eller på annat sätt är det säkert svårt att förstå men Walle blev med åren en sällsynt kär person för oss alla. Mitt eget första minne av Walle är på Hagens kickeplan i mitten av 60-talet där jag som 8-åring såg ett stort leende från en man med en fika-påse från Nöjds under armen. Men låt oss ta Walles resa från början. Redan 1958 råkade Janne Götis, Bertil Kristiansson och Lasse Hoglund springa på Walle som då var truckförare och gjort några juniormatcher i en annan grön-vit klubb, Lundby IF. Men redan från första stund stod det klart att det var VFIF som blev föreningen i hans hjärta och långt senare tillstod också Bertil Kristiansson att Walle var hans bästa värvning någonsin. Och då ska man komma ihåg att Bertil värvade ett hyfsat antal personer till föreningen under sin karriär! Ingenting var nämligen för svårt eller jobbigt för Walle och även om han utåt sett stundtals kunde upplevas trumpen pumpade ett varmt och stort hjärta innanför bröstet. Aldrig hörde vi Walle gnälla utan istället fanns där en slags trygg hörnpelare som alla tog för given. Egenskaper som gör en materialförvaltare till en oumbärlig och oersättlig resurs i varje förening men som sällan tillmäts sitt rättmätiga värde. Walle hade också ett par andra egenskaper som gjorde honom som skapad för rollen i vår förening. För det första hade han ”elefant-skinn”. De råa och ibland smått elaka kommentarer som fälldes, må så vara med kärlek i botten, bet aldrig på Walle. Han gled elegant undan varje gliring och istället tränade han upp sin tunga till att bli ett blixtsnabbt vapen. Den som inte var på sin vakt fick en fullständigt dräpande kommentar som kunde sänka en vuxen man likt en boxares ”upper cut”. Vem minns inte hans utfall vid Ronneby Brunns roulettbord när en försynt tunnhårig smålänning frågade om verkligen alla spelmarker på roulettbordet var Walles blev Walles reptilsnabba svar; ”dra igen bläcket ditt kal-hygge”!! Därefter plockade Walle makligt upp markerna. Ett tyskt rese-sällskap glömmer nog heller aldrig när de högt blev påminda om namnet på sin tidigare mustasch-prydde ledare av en något förfriskad Walle när de ifrågasatte hans dominans vid roulettbordet. Vid spelborden var Walle kung – i synnerhet med ett antal vältränade frölundaiter bakom ryggen snabba till undsättning om någon skulle sticka upp mot vår Walle. En sak att betänka är att vara materialförvaltare idag och på 50-60-talet innebar en viss skillnad. På Blåmesgatan intill Hagens Kickeplan fanns föreningens första klubbhus i form av en gammal militärbarack forslad från Björkö och i skriande brist av allt, i minst utrymme och tvätt-komfort. Den slitna baracken blev under många år Walles ”andra hem”. Under många år var vi senare tvingade att använda Slottsskogens Motions-central som ”klubbhus” där Walles enda utrymme var en garderob, modell större. Här skulle allt få plats och Walle hade hökögon för den som slarvade bort sina grejer. Vem minns inte hur han ringde runt innanhöstens sista match och inkasserade de åtråvärda ylletröjorna från de som antingen misstänktes lämna föreningen eller lägga skorna på hyllan. Walle missade sällan eller aldrig just uppdraget att inkassera åtråvärda persedlar som ju var föreningens värdefulla ägodelar. Det var egentligen inte förrän klubbhuset på Ruddalen invigdes som Walle fick en dräglig arbetsmiljö men då hade han redan gjort närmare 30 år i föreningens tjänst och med arbetsvillkor som vi idag knappast kan förstå. Arbetsvillkor är ju inte heller den riktiga benämningen eftersom allt bestod av ideellt och oavlönat arbete. Sin dagliga tjänstgöring hade Walle först som truckförare och därefter på ScanPump varefter lång resa med spårvagn eller buss gällde till nästa ”arbete”. Detta schema gällde många dagar i veckan plus helger naturligtvis. Jämför det med dagens curlade samhälle! Som genuin Frölundait var Walle naturligtvis en ständig åskådare både på handboll och ishockey men också i övrigt med ett stort sportintresse. Hans största sport-passion förutom lagidrotter var nog boxning och då Mohammed Ali som hans absoluta favorit. Inte sällan kunde han säga att han återigen, kanske för hundrade gången, sett ”the Rumble in the Jungle” då den nederlagstippade Ali i en legendarisk fight slog George Foreman. Och som ständig ungkarl behövde ju Walle heller inte direkt ha någon kamp om kanalvalet och kanaler hade han! Få personer i Sverige har nog haft så många kanaler som Walle och att han somnade in i sin favoritfåtölj framför TV´n, hur sorgligt det än är, kanske ändå inte är det sämsta sättet att vandra vidare på. En annan passion hos Walle var resor, korta såväl som långa men då helst i rekreationssyfte vilket inte är svårt att förstå. En resa till Kanarieöarna med solkräm kan nog inte jämföras med ett mardrömmen att organisera ett helt träningsläger på Mallorca där bollar, liniment, västar, konor och mycket annat skall med. Rädd för nya äventyr var han dock inte och det modet tog honom bla både till Thailand och USA med föreningen på oförglömliga äventyr där Walles kamera blixtrade till när man som minst anade det. Åren i Allsvenskan måste ha varit Walles stoltaste tid. Efter att ha burit, plockat och tvättat tusentals tvättar i små skrubbar och baracker fick nu Walle träda in på de stora arenorna. Ullevi, Stockholms Stadion, Malmö Stadion, Söderstadion osv var naturligtvis rena himmelriken i jämförelse med det stampade jordgolv som Walle kommit från. Det är inte svårt att sätta sig in i hans situation och den stolthet och glädje han då måste ha känt. Ett fint minne är mötet mot Arsenal på Ruddalen när Walle lyckades få Michael Tomas tröja efter matchen, en spelare som då var världskändis efter att ha avgjort den direkt avgörande ligamatchen mot Liverpool på övertid. Hälsan var dock något som gjorde livet svårare för Walle men trots det var det ytterst sällan man hörde att Walle var ordentligt sjuk och nedbäddad. Men hjärtat tog under åren alltmer stryk och sjukhusbesöken allt fler. Hösten 2018 blev han inlagd under en period och vid ett besök fick vi två en oförglömlig stund där han bland annat tog ut sitt eget All Star Team. Bäste spelare genom tiderna; Lars ”Slaktarn” Olsson. Som tränare höll han Olle Nordin högst men också att Bengt Kristiansson skapat den bästa stämningen och sammanhållningen i de lagen han haft. Rune Kristiansson utnämndes naturligtvis till föreningens store ledare som på sin tid inför träning alltid lämnade sin exklusiva klocka och lagom tjock krokodilplånbok i Walles trygga förvar. På senare tid missade Walle sällan ”C-lagets” drabbningar på lördagarna som nu pågått i drygt 30 år och där vi fått smaka hans patenterade kaffe som trots sin likhet med te´ alltid smakade gott efter duschen. Trots att hälsan sakta gav vika hörde man aldrig ett klagomål från Walle som till skillnad från många äldre män faktiskt blev både gladare och mer pratglad på äldre dagar. Också här ett föredöme för oss andra. Kom inte V75 på utsatt tid satt ett mejl snart i inkorgen med ett enda uppmanade ord; raaaaaaden! Västra Frölunda IF blev Walles familj. Vi blev hans familjemedlemmar och många av oss har gjort en lång och härlig resa tillsammans. Walle lämnar ett stort tomrum efter sig och vi skall alltid minnas honom som en underbar människa. En av de största Frölundaiterna har gått ur tiden men vi skall alltid vårda hans minne. Lars Green