Kära pappa!
Blev så ledsen när jag läste att du hade gått bort..Vi hade ju inte så ofta kontakt senaste åren, men du fanns i min tanke varje dag..
Minns första gången jag tog kontakt med dig, du bodde då i Nerja i Spanien.
Hann vara en gång och besökte dig och Berit i Norsborg. Det var så trevligt att äntligen få träffas.
Vill avsluta dessa minnesord med en liten vers tillägnad dig.
Att sakta kasta loss, och nästan omärkligt
segla ut på oändlighetens hav.
Att låta vinden föra på den sista resan
från vilken ingen återvänder.
Att veta att Han vid rodret aldrig låter någon fara
utan att Hans hand säkert håller kursen
mot det rike där evig kärlek råder.
Vila i frid kära pappa
/Din son Jörgen från Luleå
Öppna era hjärtan, så att ni kan känna hopp. Jag finns ju här hos er fast ni ej kan se min kropp.
Jag är med i goda möten, när ni kramar om varandra.
Jag är med i varje steg på vägar ni vill vandra.
Jag hörs i trädens sus och i fåglarnas vackra sång.
Och om jag verkar tyst, så lyssna än en gång.
Jag finns i sorgens mörker och hjärtats tunga slag,
I solens ljus som värmer
och förvandlar natt till dag!